Frågestund: Those Dancing Days – Skivsläpp, turné och festival

Tjejkvintetten från Nacka, Those Dancing Days, släppte i fredags sitt andra album Daydreams & Nightmares. I planeringskaoset inför en stundande världsturné genom Europa, USA, England och Sverige mötte Festivalrykten upp med gruppens basist Mimmi Evrell. Vi pratade bland annat inspiration, tillhörighet och Sverigespelningar.

Historien om Those Dancing Days är en tilltalande framgångssaga. Det hela började för 5 år sedan. Starten var både anspråkslös och försynt. Fem likasinnade vänner började efter skolan att spela musik med varandra. Detta resulterade i en EP år 2007 och sen dess har bandet hyllats unisont och musikkarriären har gått spikrakt uppåt samt tagit vännerna runt om i nästan hela världen.

Men hits som Run Run, Hitten och självtitulerade Those Dancing Days i bagaget har förväntningarna och förhoppningarna på uppföljaren varit höga. Den andra skivan är ofta kritisk och knivig. Den präglas av ambivalenser och balansgångar; att på riktigt cementera sin egna musikaliska tillhörighet och samtidigt försöka följa en naturlig utveckling från debuten. Om recensenterna var eniga i sitt lovprisande vid bandets debutplatta har uppföljaren behandlats ovanligt tudelat; något som kanske exemplifierar denna svårighet.

Debutskivan präglades av en sprallig och intensiv pop; ungdomlig och vital. Hur vidareutvecklingen skulle te sig var spännande och inte helt självklar. Jag bad Mimmi att skildra den nya skivans karaktär.

”Den nya skivan är betydligt mer genomarbetat än förra. Låtarnas alla beståndsdelar är analyserade utan att känslan för dens skull har ruckats. Känsla är nyckeln! Skivan är en naturlig utveckling och avspeglas av att vi spelat så otroligt mycket live. Vi har verkligen hittat oss själva i musiken. Skivan är energisk och dess energi är hämtad från våra livespelningar.”

Med sin andra skiva markerar således Those Dancing Days sin existens och roll. Om debuten, In Our Space Hero Suit, präglades av euforisk och trallvänlig pop är uppföljaren råare, vuxnare och mörkare. Men i grund och botten ser man en naturlig utveckling. Those Dancing Days vilar fortfarande tungt på de individuella elementen. Energiska trummor, rå bas och centrala syntslingor hörs fortfarande och märker ut bandets speciella karaktär. Mimmi fick förklara och vidareutveckla det speciella med Those Dancing Days och dess musikaliska tillhörighet.

”Vi pratade tidigare idag om att det kanske finns något som heter post-pop. Om denna genre finns kanske vi tillhör den. Vi kom dock aldrig fram till något svar. Vad som utmärker vår musik är mycket trummor, mycket orgel och massa pepp. Vi går alltid hela vägen och ”all in” vid våra spelningar. Det blir så mycket roligare så.”

Charmen från debuten finns således kvar, trots nya kvaliteter; ett större djup och tydligare dramaturgi. Uppföljaren Daydreams & Nightmares har attityd och kraft. Jag frågade vidare och undrade vad den nya skivan egentligen inspirerats av.

”Den mesta av inspirationen kommer nog på turnéer. Det finns många timmar att ta kål på, många känslor som passerar och mycket musik att lyssna på. Jag lyssnar själv mycket på Edwyn Collins. Men bandet som helhet har en bred musiksmak och det är faktiskt ganska olika band vi lyssnar på. Även om det så klart är mycket indie-klassiker som the Smiths, the Cure och New Order.”

Och visst finns påtaliga likheter med fram för allt The Cure och New Order. Överlag är de brittiska influenserna tydliga, att England är något av ett andra hem märks i musiken. England är också kanske det land Those Dancing Days flitigast turnerat. Sedan debuten 2007 har Sverigespelningarna varit förvånansvärt få. År 2011 ser det dock ut som att även Sverige får sin beskärda del av bandets pop. Förutom att ett flertal festivaler redan har bokats in kommer därtill diverse klubbspelningar runt om i landet äga rum.

I dagsläget är Putte i Parken och Peace & Love klara. Förhoppningsvis blir det någon mer. Vi har tidigare inte spelat alltför mycket i Sverige, men det tar vi denna gång istället, säger Mimmi.

Men det märks att drömmen om England fortfarande är stor och landet centralt. Mimmi får avsluta vår frågestund med att svara på frågan om vilken hennes drömfestival är.

”Vi hoppas också på att få spela på festivaler i England, men ingenting är dessvärre spikat än. Jag skulle också gärna vilja besöka Coachella i år. De har en väldigt bra line-up och ett skönt avslut med Kanye West och the Strokes samma dag.”

För mer av Those Dancing Days

Turnéplan och spelningar: http://www.thosedancingdays.com

Musikvideo Reaching Forward: http://www.youtube.com/watch?v=xWMB1DC-dUM

Daydreams & Nightmares på Spotify: Those Dancing Days – Daydreams & Nightmares