Framtiden = M.I.A.

M.I.A., Peace and Love

Betyg: 9/10

M.I.A., Peace and Love

Betyg: 9/10

Låt mig berätta en historia. Låt mig berätta om en kvinna som tagit tillbaka den politiska medvetenheten till popmusiken, den som varje låt på sjuttiotalet handlade om och som idag försvunnit i skuggan av västvärldens överkonsumtion. M.I.A. är raka motsatsen till bekvämlighet, stäckthet och ”jag-kan-väl-inte-påverka”-mentalitet. Och ingen annan artist passar bättre på Peace and Love, vars värderingar och koncept så perfekt smälter samman med de som M.I.A. propagerar för. För hennes musik är just propaganda. På scen står en talarstol, med mickar uppsatta som vid en presskonferens och med en standbyknapp som visar att talarstolen är påslagen. M.I.A. vill förändra världen, och hon tänker göra det genom dans.

Publiken är helt lyrisk när M.I.A. äntrar scenen tillsammans med sina bakgrundsdansare och musiker till tonerna av Galang från hennes debutalbum Arular. Det är kaos från start, och den vilda dans som bryter ut i publikhavet fortsätter spelningen igenom. Musikaliskt har M.I.A. hittat en originalitet, ett eget ljud, och influenserna kommer från ett otal olika kulturer, precis som hon själv. M.I.A. har lyckats skapa något som kan kallas för konstpop. För det är konst hon sysslar med. Från scen är det attityd och politiska budskap på skärmarna (bland annat kvinnor som skjuter med automatvapen och höga klackar som stampar sönder datorer) till den grad att det nästan är skrämmande överväldigande. När Sri Lankas mest inflytelserika artist plockar upp ett femtiotal personer ur publiken för att dansa med henne höjs stämningen ytterligare en nivå. Överallt kritiseras kommersialism. Ingenstans spelas det på kvinnlig sexualitet, snarare motsatsen. Det är äkta och intelligent. Raderna i Paper Planes (”All I wanna do is take your money”) har aldrig tidigare känns mer som en pricksäker kritik av vår värld än den gör ikväll.

Frågan är bara hur mycket publiken förstår av det M.I.A. vill säga. Om hennes budskap verkligen uppfattas när det är så pass invävt i surrealistiska ljudmattor. Den bombastiska scenshowen får förmodligen publiken att dansa utan att tänka. Man kan därför diskutera hur stor påverkan M.I.A. egentligen har på världen. Men oavsett om hennes budskap går fram eller inte så är hon den som försöker, den som vågar ifrågasätta. Bakom henne på scenen visar backdropen tidslinjer från YouTube-videor, med markören på 0:36 minuter av 1:18. M.I.A. har med andra ord bara gått en tredjedel av sin utstakade väg. Det lär låta ännu mer om henne i framtiden.