”French Films är solig musik från en kall plats.”

French Films, V-dala Nation, Uppsala

Betyg: 8/10

French Films är solig musik från en kall plats. De är finsk indie och vittnar om att landet i öster har mer att erbjuda i musikväg än rock i monsterdräkter.

French Films är en rak, enkel gitarrbaserad pop. Det är skinnjacka och inövande rockposer. De har en frontfigur som ser ut Gustav Norén från Mando Diao och en aura som påminner om bandet i övrigt. Det är omöjligt att inte gilla.

Det är glest i publikleden när French Films går på men varken publik eller band bryr sig. Istället levererar de sina låtar med en galen kraft och i ett vansinnigt tempo. Kvällens spelning är slutet på bandets korta Sverigeturné, snart tar de Finlandsfärjan hem till de tusen sjöarnas land. Känslan är att de vill bjuda den svenska publiken på en sista galen och urspårad fest. Tanken visar sig vara ömsesidig. Tempot är genomgående högt; från gitarrens flinka fingrar till sångarens hesa stämma. Publiken följer efter och inramningen blir bra och riktigt medryckande. Alla har genuint kul.

French Films är polaroid pop som doftar The Drums när de är som bäst; faktum är att de nästan är mer The Drums än The Drums själva. Men de går även att se likheter med svenska Urban Cone och brittiska The Vaccines. Nej, French Films är knappast unika, må vara lite speciella med sitt finländska ursprung. Men de är enkelt att gilla. Låtarna är behagligt igenkännande och live bjuder finnarna på en extatisk dansföreställning i högt tempo. French Films är festen där alla är bjudna.

French Films gör låtar som doftar sommar. En dimmig lördag i oktober erbjuder de drömmar om varma sommarnätter och avlägsna festivaler. Precis vad man vill ha och behöver. Varken mer eller mindre.

Foto: Magnus Olsson