Fullsmockad hippiefest

Edward Sharpe & The Magnetic Zeros, Way Out West

Betyg: 8/10

Los Angeles alldeles egna hippiekollektiv anländer till Slottsskogen som världens frälsare, frontmannen Alex Ebert i rollen som Jesus. De bibliska bilderna som försöker återge Jesus väcks till liv, men det skulle lika gärna kunna vara en hemlös hippie, av klädseln att bedöma. Gränsen är hårfin.

Klockan är bara barnet för de som dansade sig svettiga på Världskulturmuseet i natt, men publiksuccén visar sig direkt. Tältscenen Linné är fylld till bredden, och gräsmattan är täckt utav hippa sällskap, det ena hippare än det andra.

Inledningsvis är stämningen nästintill religiös, trots att vi befinner oss långt ifrån kyrkans heliga rum. Jesus är inte längre korsfäst, han står numera framför oss. Likt en frälsare av kyrkans heligaste rum växlar Ebert mellan psalmerna. 40 Day Dream och Janglin är snudd på magiska. Den lekfulla frontmannen skapar glädjetårar hos publiken, men när han väljer att hoppa ned till publiken och krama om dem, blir det för mycket för vissa. Det är kärlek av sällan skådat slag.

Trots den lovande inledningen tappar psalmerna fäste efter de tre första låtarna. Hysterin lägger sig tills den stora singeln Home återigen väcker liv i oss. Visslingar varvas med en trippande duett som slutar i allsång. Nu har Edward Sharpe & The Magnetic Zeros äntligen hittat ett hem i Sverige, och det stavas Slottsskogen.

Foto: Magnus Olsson