Arena
Future Islands
Roskilde, 29/6 – 2017
Publicerad: 30 juni 2017 av
Freja Wehrling
Egentligen vet vi vad som kommer hända så snart Future Islands äntrar scenen. Bandet, eller kanske framförallt sångaren Samuel T. Herring, har gjort sig kända för att spela med så mycket känsla att de growlande textraderna tycks ristas in i huden på alla i publiken. På Arenascenen har de dåligt ljud att kämpa emot, men en anhängarskara nedanför som andäktigt blickar upp mot teaterstycket som utspelar sig däruppe.
Som förväntat börjar bandet med en explosion av ljus, ljud och känsla. Ett slags vansinne bryggs på scenen och snart sipprar den förföriska doften ned till publiken. Roskildeåskådarna är många trots bandets begränsade kommersiella framgångar och alla är de med på Harrings minsta rörelse. Förutom att han bankar in sina predikningar i åhörarna använder han sin egen kropp som trumma, som för att få ytterligare resonans i sin sång. När det inte är nog dansar han Hopak som för att helt göra av med sin enorma energi. Det blir en himla show, men om man har sett Future Islands innan känns den också rätt välbekant. Roskilde nämner själva Harrings signaturrörelser när de presenterar bandet, och de är onekligen en central del även i afton.
-
Men med det sagt finns det ändå något att hämta hos Future Islands. Kanske är det värmen och gemenskapen som får oss att fortsätta söka efter Herrings blick uppe på scenen. Även några meter bort, bortanför den första avgränsningen, känner man sig sedd. När frontmannen vrålar ut sitt hjärtas sorger i Heart Grows Old finns vi där för honom och han finns där för oss. Gruppen bygger upp stämningar i sina låtar och dessa slungas runt i tältet likt vilsna andar – men oavsett exakt vad låten handlar om så strålar de ut kärlek. Innan Through the Roses utbrister Herring ”We can pull it through together, it’s the only way” och när låten väl startar blir den konsertens absoluta känslotopp. I refrängen hulkar sångaren ut orden och det är svårt att släppa ögonen från det skådespel som sker. När Seasons (Waiting on You) sedan drar igång är extasen ett faktum. Låten, som egentligen inte är någon danslåt, får alla i lokalen att ge sig hän åt melodierna och den tuggande basen.
Efter en sista urladdning fortsätter både konserten och Herring att förföra publiken ett tag till och när finalen slutligen nalkas möts bandet av oändliga applåder. Future Islands har sin rutin, och även om varje konsert är den andra lik, är de också precis lika fängslande varje gång.
-
