Girlpool

När Los Angeles-duon Girlpool la upp en EP på Bandcamp förra året blev de föremål för en småskalig internetexplosion, där de tycktes ta upp en plats i musiken som många hade väntat på. Till säreget minimalistiska arrangemang sjöng 18- respektive 19-åriga Cleo Tucker och Harmony Tividad klarsynta texter om slutshaming, rasism och skavande kvinnoroller, för att snart uppmärksammas av Wichita Recordings som gav ut EP:n på nytt i november. Det senaste året har Girlpool bland annat släppt en split-EP med vännerna i Slutever, spelat inför Bill Murray på SXSW och skrivit färdigt sitt debutalbum Before the World Was Big som släpps 1 juni. Vi träffade Cleo och Harmony i Berlin när de i februari kom över på Europaturné med Alex G.

Hur gick det till när ni började spela tillsammans som Girlpool?
Harmony: Vi träffades på The Smell, ett spelställe i Los Angeles. Med tiden blev vi väldigt nära, började spela lite ihop och ville verkligen skapa något kraftfullt tillsammans. Vi har känt varandra i två och ett halvt år, men det har varit en väldigt intensiv tid.

När och varför började ni bli medvetna om de samhällsfrågor ni sjunger om?
Cleo: Jag har alltid varit intresserad av politik, moral och etik i allmänhet. Det har nog alltid varit något viktigt för oss båda i våra liv. Man börjar tänka på saker, man gör något med det och det här är vad vi gör med det. Jag började nog reflektera vid en tidig ålder – det tror jag att alla gör. Jag vet inte, jag tänker jättemycket. Tänker du jättemycket?
Harmony: Ja.

Er musik känns punk på sättet att den vore naturlig att spela som fullt band. Var det ett medvetet val att spela som duo?
Harmony: Från början råkade det mest bli så, men sen blev det mer att folk: ”Det här är konstigt, varför spelar de så där?” Och då gillade jag det – det lyfter fram intimiteten i våra röster och vad vi sjunger om, så vi borde fortsätta göra det. Det blev en viktig dynamik i det vi gör.
Cleo: Det kändes spännande att utforska något som inte liknade vad vi lyssnar på…
Harmony: Allt tomt utrymme.
Cleo: Vi var inte vana vid musik utan någon percussion.

Vad lyssnar ni på?
Cleo: Vi lyssnar på jättemycket… vi älskar The Breeders, låtskrivare som Elliott Smith, Dear Nora, Built to Spill…
Harmony: Modest Mouse, såna grejer.

Ni har släppt en cover på Cut Your Bangs av Radiator Hospital, ett ganska okänt band. Vad fick er att spela in just den?
Cleo: Vi älskar Radiator Hospital, de turnerade i LA och vi såg dem, träffade dem, spelade med dem och älskade dem. Vi kunde verkligen knyta an till deras musik och till dem som personer. Vi älskar all musik de gett ut och ville verkligen spela in den låten. Vi gör covers på våra vänners låtar hela tiden, för skojs skull.

I januari släpptes Things Are OK, dokumentären om Girlpool. Hur gick det samarbetet till?
Harmony: Vi träffade Cory [McConnell, regissör] på spelningar i LA, han hörde talas om vår östkustturné och ville göra ett projekt med oss, skapa något coolt som representerade oss. Det var en jättekul och intressant upplevelse, vi hade aldrig varit med om något sånt innan.
Cleo: Han är väldigt bra på det han gör, och det var coolt att få in andra konstformer till sin musik. Dokumentären fångade verkligen våra personligheter i scenerna han filmade.

I dokumentären refererar ni till ert band som ”er bebis”. Vilken betydelse har er vänskap för er musik, och er musik för er vänskap?
Cleo: Jag tror att allt är en och samma grej. Harmony och jag speglar och utvecklar varandra när vi skriver och spelar musik tillsammans. Vi skapar en ström av idéer och tankar som är ”Harmony och Cleo”…
Harmony: …”förkroppsligade i en sfär av existens”!
Cleo: Om du fattar. Hon förklarar allt hon gör så att jag förstår – jag måste förstå intentionerna bakom det hon gör, hon måste förstå intentionerna bakom det jag gör.
Harmony: Vi pratar ju hela tiden om våra känslor, vi tillbringar så mycket tid ihop.
Cleo: Musik är en väldigt intim upplevelse för oss båda när vi är ensamma, så när det är en delad upplevelse är min del intim, och hennes del intim. Så vi delar varandras intimitet, om du fattar.

Hur skriver ni era låtar?
Cleo: Harmony och jag sitter helt enkelt ner och diskuterar saker vi tänker på, har en massiv, timtals lång konversation – fyra timmar oftast. Vi skriver allting tillsammans.
Harmony: Det är lite som att måla.

Vilka planer har ni för i år?
Harmony: Vi ska släppa ett nytt album snart, vi har jobbat färdigt med det så det känns jättekul.
Cleo: Efter den här turnén ska vi turnera med Waxahatchee i USA och Kanada. Förhoppningsvis kommer vi tillbaka till Europa!

Vad är det bästa och det värsta som hänt under den här turnén?
Cleo: Jag är så glad att vara i Berlin! Det är min favoritstad i hela världen. Men turnéer är ett bisarrt sätt att leva, att konstant vara på väg någonstans. Det blir som ett konstigt experiment att exponeras för alla de här sakerna på samma gång.
Harmony: Det utvecklar en verkligen som människa. Det är väldigt svårt, vi växer väldigt mycket just nu. Vi funderar fortfarande på hur vi känner om saker. Det gör ju alla hela tiden. Eller så förstår de inte att de gör det, i så fall borde de göra det.