Live
Glädjen räcker inte fullt ut för Regina
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65
Publicerad: 29 juni 2012 av Truls M
Regina Spektor
Peace & Love
Betyg: 6/10
Många som deltog i Reginas spelning håller kanske inte med mig i mig i min bedömning, kanske tycker att jag är pessimistiskt men så kändes det. Publiken sinar, molnen närmar sig och det är en allmänt avdankad stämning. Ändå så uppenbarar sig Spektor med stort leende – så som man väntat henne. Det är hennes sjunde gång i Sverige och det märks att hon är genuint glad över att faktiskt vara här. Ain´t no Cover inleder med sin lunkade, avskalade blues där Spektor visar prov på sin fantastiska röst. Visst brister den ibland men det förlåts.
Hur hon som liten flyttade från Sovjetunionen till USA har onekligen påverkat hennes musik. Detta märk i hennes senaste skiva, som hon även överöser oss med. Det är bohemisk, kontinentalt och en kontrast mot det vi har hört förut. Visst spelar hon publikfriare som Fidelity men annars skulle jag vilja påstå att spelningen är mycket mörkare än vi har lärt känna Spektor. Setet präglas av en dunklare atmosfär när låtar från What we Saw from the Cheapseats spelas.
Publiken, som liksom hos andra akter, är dock gles och sittandes. Läppar som tyst formar orden i Us från debuten Soviet kitch men ingen mer respons än så. Lite av den hjärtekrossande melankoli som de ändå besitter försvinner lite här.
Jag uppskattar att hon väljer låtar som Oh Marcello och Don’t leave me[Ne Me Quitte Pas] just för den opolerade ruffigheten som leker lite med Spektors ryska påbrå. Även om de inte är de mest publikfriande så är de i slutändan det mest intressanta. All the Rowboast dystopiska piano och knäckande bas är höjdpunkten. Den flirtar med en elektronik som alltid överraskar. Trots detta så kan spelningen inte räddas. Spektor har ju så många otroliga låtar men här väntar jag mest på att de nittio minuterna ska ticka iväg. Det är lite förutsägbart, som avslutande Samson och därför också lite tråkigt.
Förlåt mig Regina. Antagligen kommer du tillbaka.