Live
Glasvegas på en studentnation
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65
Publicerad: 31 mars 2012 av Maksim Milenkovic
Glasvegas
V-dala nation, Uppsala
Betyg: 7 /10
Kärleksbandet mellan Glasvegas och Sverige är starkt och ifrågasätts sällan. När debutalbumet seglade hit för snart fyra år sen spelades Geraldine dygnet runt på alla tänkbara radiostationer och när en internationell motvind slog hårt mot deras andra album agerade Sverige överbeskyddande storebror. Inför kvällens spelning vet jag dock inte riktigt vad jag ska förvänta mig. Deras tidigare uppträdanden har inte lyckats lämna några större avtryck på mig men så har inte heller tidigare uppträdanden ägt rum på en liten studentnation i Uppsala. Att man därför gnuggar ögonen och nyper sig i armen när de skotska giganterna äntrar scenen tycks fullt rimligt; visst låter det paradoxalt med arenarock på en icke-arena?
James Allan välkomnar våren med sin spröda röst och försätter de mest hängivna i ett transliknande sinnestillstånd, slagverksmaskinen Jonna Löfgren briljerar bakom trummorna och Rab Allan brottas med att få rätta på gitarren. Samtliga på scenen gör sitt yttersta för att tillfredsställa en sedan länge såld publik och att arbetarklassbandet verkar trivas är inte så uppseendeväckande. Stämningen och atmosfären gör att man stundtals förväxlar konserten med en intim studentklubb och det är väl egentligen i en sådan miljö de får vara sig själva och släppa eventuella tankar om misstag. Rundgångar och diverse teknikstrul är inget som stör utan något som snarare förbättrar relationen till publiken och bidrar till mer mellansnack. Dessvärre har jag svårt att tyda James charmiga accent…
Trots att jag stundtals upplever Glasvegas musik som monoton och intetsägande går det knappast att klandra liveinsatsen för det; den är energisk och uppriktig. Avslutningen och allsången i Daddy’s Gone utgör klyschigt nog kvällens höjdpunkt. De levererar drömhäng och en avkopplande verklighetsflykt från en plugghetsig vardag. Välbehövligt.
Foto: Magnus Olsson (dock från Annexet)