Goat om musiken bakom maskerna

Vilka som egentligen döljer sig bakom maskerna i Goat har sedan debutalbumet World Music kom gäckat en hel musikvärld. Är det egentligen så viktigt att veta vilka som ligger bakom musiken? Inte enligt medlemmarna själva i alla fall. Med mystik som en essentiell ingrediens har bandet etablerat sig som ett av vårt avlånga lands främsta musikexporter, som varvar internationella festivalframträdanden med ritualer uppe i den sagda hembygden Korpilombolo. Influenser hämtar bandet från hela världen och olika epoker, något som allt som oftast gör att musiken inte låter som att den kommer från vår tid. Idag släpps Goats tredje giv Requiem, ett album som på förhand har beskrivits som ett folkalbum där elektriska gitarrer bytts ut mot akustiska. Den något mjukare ljudbilden till trots så är det med facit i hand inget album bestående av ballader – snarare tvärt om. Vi mejlade lite med bandets Lasse Fuzzhagen om albumet, mystik och den kommande turnén.

Ert tredje album släpps på idag – berätta om ambitionerna bakom det.

– Planen var att göra vår bästa skiva.

Var spelades det in? I Göteborg eller Korpilombolo eller båda?

– Vi spelade in det mesta i vår studio i Göteborg. En del flöjter spelades in i Peru.

Hur gick inspelningsprocessen till?

– Vi mickade upp stärkarna, bad till gudarna, tömde våra kaffemuggar och tryckte på rec.

I ett pressmeddelande beskrivs albumet som er folk-platta. Hur kommer det sig att ni visar er mer lågmälda sida just nu?

– Det är skivbolagen som benämnt det så, jag tror vi skämtade om det och så tog dom med det i pressreleasen. Men visst, det är mer akustiska gitarrer och mindre effekter överlag. Också ett jordigare sound. Det är inget genomtänkt från början utan tog bara den här riktingen under inspelningen. Vet inte varför?

Både Union of Mind and Soul och Alarms låter verkligen inte som låtar som spelats in på 10-talet. Hur gör man för att få ny musik att låta gammal? Bortsett från att använda äldre studioprylar och sånt.

– Tror det är mest det. Spela in på tape och spela in med effekterna från början. Att inte vara noggrann funkar också för oss för att få det sound vi vill ha.

Albumets titel, Requiem, syftar ju traditionellt sett till död och avslut. Vad syftar det på för er?

– Precis det.

Många kopplar Goat till mystik. Hur kommer det sig att ni valde att dölja era identiteter från början?

– Vi ville hålla oss som individer utanför den här grejen. Vi bestämde det när vi bestämde oss för att pröva att spela live. Första skivan var redan släppt då. Vi tog det säkra före det osäkra. Hålla ner egot.

Har ni någon gång varit nära på att bli avslöjade? Vad hade hänt om ni faktiskt blev avslöjade?

– Njae. Vi är inga kända namn eller ansikten så det hade väl inte hänt så mycket för någon annan. Förutom att vi hade känt oss obekvämare privat i många situationer.

Tror ni musiken hade mottagits på samma sätt om ni inte hade omringat er av mystik?

– Jag hoppas det.

Ett annat band som också ofta kopplas ihop med mystik är Ghost som nyligen släppte en EP med bland annat en cover på Eurythmics. Vilket band eller artist skulle ni vilja göra en cover på och varför?

– Vi har länge pratat om en Black Sabbath-cover. Mest för att det hade varit häftigt.

I slutet av november spelar ni i Sverige – vad kan publiken förvänta sig av Goat anno 2016?

– Flöjter, masker och djembe.

Kommer Goat-spelningar fortfarande vara som en galen rituell sammankomst även fast ni är mer lågmälda på skiva?

– Självklart. Så lågmäld är ju ändå inte skivan.

Idag fredag spelar Goat på Babel i Malmö, och återvänder sedan till våra breddgrader för en spelning på Debaser Medis den 23 november och en på Pustervik dagen därpå. Vi håller självklart tummarna för att Lasse Fuzzhagen själv tar ton under dessa datum och gör en cover på Teddybjörnen Fredriksson eller något annat magiskt av sin namne Berghagen.