Goes Calypso

Vi fick ett mail. Det hette: ”stanna här håll i känslan”. Det var från: Andy, Dag & Claire. Vi fick det precis efter Klas recension av den nya No Age-skivan, där han skrev om nattklubben The Smell. Andy, Dag & Claire skrev också om The Smell, att de hängt på The Smell och bott i Los Angeles. Och noise, de skrev om noise. Att Zach Hill och No Age gjorde tummen upp åt dem. De skrev att de blivit djade av Teengirl Fantasy. Jag tänkte att det var en underlig observation, att de lyckats få reda på det överhuvudtaget. Jag tänkte att det är just såna detaljer som vinner i ett val mellan att lyssna eller bläddra vidare.

Efter det kände jag inte att jag ville veta så mycket mer om Andy, Dag & Claire. Men jag ville veta vad de hette, för det skrev de inte, och de hette Goes Calypso. Trion verkar komma från Örebro. Ja, just det, jag vet inte ens om de är en trio. På Facebooksidan heter den enda medlemmen ”Erik”. Vilseledd och förvirrad på internet.

De/n verkade i alla fall ha släppt en hel del material. På Bandcamp kan man hitta en del. Här och här kan man lyssna på mixtapes. Båda rekommenderas starkt. Och nedan finns ett par utvalda Soundcloudlänkar.

Goes Calypsos musik låter som om den blev utskjuten i en brinnande snabb rymdkapsel varje gång man trycker på play. De/n kallar sin musik för losertronica och jag tycker det är en underdogstämpel som fångar projektet väl. Här samplas telefonsamtal, förvrängda röster och hiphop, det finns utrymme för både speedad postrock, ensam Casiotone For The Painfully Alone-electronica och ambientpassager som sömlöst väver samman de olika influenserna till en helt obegriplig men underhållande helhet. Ibland, som i Du, mitt rådjur (sjuk, sjuk titel), är det som om skaparlustan är naiv i sin framtoning och bestämmer sig för att man visst kan lägga på så mycket reverb. Och jag står bredvid och nickar, håller med mot bättre vetande.

I övrigt har Kan inte få den mest tumultartade upptrappningen sedan 65daysofstatic släppte Tiger Girl. Kanske. Kanske inte. Men jag tycker om Goes Calypso och rycks med; skitsamma om Andy, Dag & Claire och/eller Erik har fått beröm av Vapnet eller inte, som de/n påstår i mailet. Det är åtminstone hösten 2013 och jag håller stenhårt i de här sprittande känslorna för annars flyr de.

stanna här håll i känslan:

”bodde i los angeles och gick på noise

noiserock

punk

hängde på the smell, spelade på pehrspace

släppte kassett 2009 på bolag i kalifornien

mixar och spelar framför kurvan

drömmer i svartvitt

lyckönskad av azure blue, berömd av vapnet

först bokad av sean carnage

tummen uppad av health, no age, captain ahab, zach hill och japanther

såld i japan

djad av teengirl fantasy

jobbar alltid på ett brev till jourhavande medmänniska

det här är sommaren 2013

det här är hösten 2013

och suffletten är nerfälld”