”Graveyard skulle må bra av att ta i med hårdhandskarna.”

Publicerad: 30 juli 2011 av Jon Egerlid

Graveyard, Emmabodafestivalen

Betyg: 7/10

Graveyard har lyckats med konststycket att med sin svängiga 60-talsinspirerade garagerock charma såväl kritiker, klassiska hårdrockare men också den creddiga hipsterpubliken. Att just Graveyard lockar så många olika kategorier är minst sagt intressant, men samtidigt är det inte konstigt. Göteborgsgrabbarna vet precis vilka spakar man ska dra i. De är inte så hårda att hipsterpubliken avfärdar dem, men inte heller så lugna att de inbitna hårdrockarna grimaserar. Graveyard är ett mellanting, men live skulle de kanske må bra av att oftare ta i med hårdhandskarna.

Det svänger om Graveyard, och publiken gungar med. Stundtals blir det dock inåtvänt, och det känns snarare som bandet jammar med varandra än för en publik. Men stämningen är på topp, och när Graveyard går loss i brutala crescendon och gitarrsolon avlöser varandra på löpande band är de som bäst. Men de lugna partierna tar ibland överhanden, och lite variation i låtarna skulle inte skada. Efter ett tag blir samma typ av sång smått uttråkande och det känns som att just den här gitarrslingan har man hört förut.

Men tyngden i låtar som Hisingen Blues och Thin Line ska inte underskattas, och publiken vrålar och moshar som om de aldrig gjort annat, ibland går det nästan till överdrift när de onyktert ramlar in i varandra. Uncomfortably Numb och Aint Fit To Live Here är riktigt välproducerade rocklåtar, men när Graveyard verkligen släpper loss och går loss på sina instrument är de som allra bäst. Jag skulle vilja se mer av det.

Foto: Magnus Olsson