Grimes
Way Out West, 9/8-2013

Kanadensiska Claire Boucher har på kort tid hunnit vandra in i rampljusets alla hörn, som det fenomen och den internethajp som startade cirkusen. Resultatet efter branschens påfrestningar och den offentliga insynen började med pussy rings och slutade med ett brutalt öppenhjärtigt Tumblr-inlägg där hon delar med sig av baksidorna i offentligheten. Däremellan har jag sett henne ett par gånger; ett utsålt Kägelbanan i Stockholm, en hangar i Berlin och i ökensolen på Coachella. Trots att samtliga varit med briljanta Visions i ryggen har hennes spelningar skiljt sig rejält åt, inte bara hennes hårfärg som för tillfället tenderar i rosa. Vi har vandrat från en mer poppig struktur till ett klubblandskap och det blir allt mer tydligt att Grimes är mer än bara ett fenomen, hon är ett geni. Med en DIY-stämpel ingraverad i pannan, ej bokstavligen, ger hon sin musik nya vingar. Inte bara för att hon vågar tänja på gränserna, utan för att hon kommit till insikt att hennes musik får förändras med tiden.

Vad som börjar med avantgarde och shoegaze landar i en surrealistisk elektronisk djungel. Nyanserna av hennes musik tar aldrig slut, precis som fansens kärlek till Grimes. Den är fan nog gränslös. I utvättade tischor och med glitter i pannan dansar publiken som aldrig förr. Det är skönt med lite kontraster, vanligtvis är det ganska mycket rakt upp och ned innanför Slottsskogens murar. Förmodligen hade det räckt med Grimes närvaro för att några av de tusentals som samlats skulle nå nirvana, nu blir det ännu fler.

I skrivande stund jobbar hon på en Enya-inspirerad uppföljare till Visions, men av det märks inte mycket. Istället lutar hon sig tillbaka till Visions där det finns mängder av material som eldar upp publiken; Genesis, Oblivion och Be A Body. Personligen hade jag hoppats lite på att hon skulle titta bakåt i  backspegeln till albumen Halfaxa och Geidi Primes, för några mer orörda skatter. Av det blir det inte mycket, även om Vanessa från Darkbloom är ett uppskattat tilltag med eller utan Nico Pusch extra händer. När syntharna i Blood Diamonds-samarbetet Phone Sex stannat av från 130 km/h vaknar vi upp från Grimes egna universum. Men jag hade gärna vaggats om av hennes drömska ljudslingor ännu en gång.

Foto: Magnus Olsson