Nyhet
Här är Kents mest deprimerande låtar
Publicerad: 7 november 2017 av Magnus Olsson
Ny dataanalys ger svaret.
Dataanalys har kommit att bli en central del av våra liv – oavsett om det rör sig om att minska spridningen av epidemier eller räkna ut vem som egentligen ligger bakom Trumps tweets, han själv eller hans rådgivare. Även i musiksammanhang har dataanalys använts flitigt på senare år, inte minst av streamingtjänster i skapande av spellistor och för att förstå lyssnarnas beteenden och vanor.
Dataanalytikern Filip Wästberg på bloggen DataLand analyserat vilken av Kents låtar som är den mest deprimerande. Genom att analysera Kents texter och data från Spotify har han skapat ett Depp-index över Kents mest deprimerande låtar.
— Det var bloggaren RCharlie som inspirerade mig med en liknande analys av Radiohead. Spotify hade redan gjort en viss del av analysen då de har en variabel som heter Valence, ett psykologiskt begrepp för huruvida något gör en ledsen eller glad, för nästan alla Kents låtar. Men eftersom jag tror att texterna är viktiga för ”deppigheten” så analyserade jag med hjälp av Språkbankens sentiment-lexikon hur många procent av orden i Kents texter som var negativa. Sedan la jag ihop allt och skapade ett depp-index. säger Filip Wästberg.
Med hjälp av programmeringsspråket R laddade Filip ner all data från Spotifys Web API och alla texter från hemsidan Genius och genomförde analysen som finns öppen för beskådan på hans blogg.
— Musik är i grunden något subjektivt och därför svårt att mäta, men för mig, som varit ett Kent-fan sedan tidiga tonår och dagligen arbetar med data, tycker jag analysen stämmer förhållandevis väl. Att Röd blev den mest deprimerande skivan förvånade mig lite. Men det är ju också enligt mig den bästa så det kanske hänger ihop, säger Filip.
De mest deprimerande Kent-låtarna:
1. Stoppa mig juni (Lilla Ego)
2. Gravitation
3. Berg & dalvana
4. Rosor & palmblad
5. Hjärta
6. LSD, någon?
7. 18:29-4
8. Vals för Satan (din vän pessimisten)
9. Vi är inte längre där
10. Thinner
Den stora frågan kvarstår dock – håller ni lyssnare med?