Hårdrocksdrömmen som kan bli sann

Sweden Rock kan år efter år stoltsera med legendarer och pionjärer inom hårdrocksscenen. I somras gjorde Judas Priest sin sista Sverigespelning någonsin, även om det var mörkrets härskare, Ozzy Osbourne, som stal de stora rubrikerna. Kanske med all rätt. Festivalen har i princip betat av samtliga storheter från 70- och 80-talet, och legendarerna försvinner i snabb takt, så många ställer sig frågande vad som ska toppa den genuina hårdrocksfestivalen inom en fem års period. Rockklassikerna från 70-talet är likt dinosaurierna en utdöende art, trots att hårdrocksintresset är större än någonsin.

Visserligen finns det band som säkrar tillväxten, och Sverige är i sedvanlig ordning en stor hårdrocksexport, där många sätter sitt hopp till band som Enforcer. Kommer festivalen tvingas övergå till den mer alternativa metalen i takt med att hårdrockspionjärerna försvinner? Bokningen av In Flames 2010 öppnade redan banan för band utanför klassiska hårdrocksriff.

Jag är inte det minsta orolig för Sweden Rock, festivalen och dess genre har ett större intresse än någonsin. Och det ska bli oerhört intressant att se vilka vägar man väljer när namn som Ozzy, Saxon och Judas Priest inte finns tillgängliga.

Och inför nästa år verkar det som att kultförklarade Black Sabbath kan finnas tillgängligt. Det är Ozzy Osbourne som i en intervju med amerikanska Billboard säger att det är väldigt stor chans att han lirar med Geezer Butler, Bill Ward och Tony Iommi igen. Samma uppgifter lämnades av barnen Kelly och Jack tidigare i somras. Det här är nyheter som troligtvis får det att vattnas rejält i munnen på hårdrocksfantaster, och om en eventuell återförening blir aktuell lär Sweden Rock stå först i kön bland de svenska festivalerna.