”This is how you smile to someone you don’t like very much; this is how you smile to someone you don’t like at all; this is how you smile to someone you like completely; …” är en rad ur Jamaica Kincaids novell Girl. Den utspelar sig på ön Antigua, och är en lång instruktion, från en mor till sin dotter, om hur dottern måste bete sig för att accepteras i en värld inte skapad för henne. Tematiskt kan man kanske förstå varför några rader ur denna novell fick namnge Helado Negros sjätte album.
På This Is How You Smile blickar Helado Negro, eller Roberto Carlos Lange, som han egentligen heter, inåt. Det är en intim reflexion, som ständigt balanserar mellan ljus och mörker, över hans Floridauppväxt i en ecuadoriansk familj. Själva inramningen för albumet är att det utspelar sig under en promenad med hans bror, i deras gamla barndomskvarter, något som väcker många minnen. Langes identitet och hans olika familjerelationer är återkommande teman. I en intervju med Rolling Stone berättar han att han aldrig vill göra en skiva som den här igen. Inte för att det var svårt, utan för att den var så emotionellt påfrestande att skriva.
Den spansksjungna Fantasma Vaga – ”vagt spöke”, var den första låt han skrev till albumet och den satte på så sätt tonen för resten av låtarna. Den är syntetisk, de sparsmakade slagverken industriella. Som i en dimma av pulserande retrosyntar beskriver Lange en otydlig varelse, som ständigt ändrar sitt utseende. Trots det introvert kontemplativa, sol- och rödvinsdåsiga lunket som genomsyrar i stort sett alla låtar, finns det faktiskt något lite kusligt över dem. Detsamma gäller inledande Please Won’t Please. Den är nedtonad och sommaridylliskt vacker. En varm produktion, med glittrande syntackord och vibrafon, som samtidigt upplevs som ganska klaustrofobisk. Det är något jäktande över det raka trumkompet, som låter som taget ur en marsch; det är något jäktande över Langes sång, hans texter. Inte minst sista meningen: ”And we’ll light our lives on fire / Just to see if anyone will come / Rescue what’s left of me.” Han sjunger stillsamt, nästan lite uppgivet, och de ljuvliga instrumenten upplevs vara där lika mycket för att skydda hans ord, liksom linda in dem i något mjukt, som för att förmedla dem.
För musiken är tillbakadragen: lugn och suggestiv, och ställer inga större krav på sina lyssnare. Samtidigt finns det utrymme för experimentation, både när det kommer till arrangemangen och instrumentationen – latinamerikanska instrument möter electronica och psykedelia. Tre av spåren kan bäst beskrivas som ljudkollage; avslutande My Name Is for My Friends är en samling olika ljudupptagningar som Lange fått av vänner och familj lagda på varandra. November 7 är ett trevligt litet interlude, som hade gjort sig väl i tv-serien Stranger Things. Simon & Garfunkel-flirtande Imagining What To Do ackompanjeras av steeldrum och stråkar. Running är en av albumets verkliga höjdpunkter, på grund av det rena hantverket. Låtstrukturen är bland de enklaste på albumet, texten också. ”Fading true / I met you / Walk my mind / Terrible / Loving whole / I’m just laughing” sjunger han på ett ganska kraftfullt, drivande trumkomp, en syntig basgång och pianoackord lätta som slängkyssar. Melodierna och stämningarna är magiska. Han målar upp en ganska trevlig värld, men upprepandet av just ordet ”running” leder tankarna till en flykt från något, och återigen går den trevliga, vänliga känslan i klinch med det som Lange kanske egentligen vill berätta.
Lange beskriver själv This Is How You Smile som ett 40 minuter långt soundtrack till en person som långsamt går emot dig. Texterna kan vara svårtolkade, men inte för att de är så avancerade språkligt – även om de är välskrivna och vackra – utan för att de är så pass breda och allmängiltiga. Han ger sina lyssnare stora möjligheter att läsa in olika saker i dem, och det verkar vara viktigare för Helado Negro att få saker sagda snarare än hörda, vilket ibland kan göra låtarna svåra att riktigt förankra i något. This Is How You Smile är ett meditativt, moget album, med många detaljer att upptäcka – inte endast en tolv låtar lång instruktion i hur man ler.