Henrik Berggren – en likvaka över Broder Daniel

Henrik Berggren, Storsjöyran

Betyg: 6/10

En liten, svart och svår skara har samlats i Badhusparken för att vänta in den forne Broder Daniel-sångaren. Så ljuder I’ll be gone-introskrapet ut över Storsjön och ett blygt jubel kommer från publiken. Och på det viset äntrar han scenen, med stjärnor under ögonen och allt. ”Oh my love, I’m a poet” sjunger Berggren och smeker sin svarta, akustiska gitarr.

Med vetskapen att Henrik numera lever på socialbidrag, och gör sommarens spelningar för att få lite mer pengar att leva på, låter hans spruckna stämma extra sorglig. Vi som känner igen oss i låten Dream my days away kanske ska ha i åtanke hur det gick för låtskrivaren senare i livet. Berggren mellansnackar nästan inte alls, men ger oss följande visdomsord: ”Glöm aldrig att det enda man behöver är en stolthet i det man gör.”

Få saker är ledsnare än en ensam trumpet. Det skulle väl möjligtvis vara ett BD-fan. Att Henrik Berggren har med sig en trumpetist, och en bakgrundssångare, som ackompanjerar honom känns därför fruktansvärt rätt. Alla Broder Daniels hits från plattorna Forever och Cruel Town serveras oss i depression deluxe-tappning. Eftersom låtarnas inledningar är extremt lika varandra blir till och med fans förvirrade; en person börjar sjunga första raden i Shoreline när det är en helt annan låt som spelas.

Det här är inte så mycket en konsert som en trasig andakt över Broder Daniels spöke. Och hur mycket man än tycker om låtmaterialet är det svårt att älska något sådant.

Foto: Christian Ploog