Live
Hinds
Best Kept Secret, 20/6 – 2015
Publicerad: 21 juni 2015 av
Filip Hiltmann
Spanien är ett land som fler idag kopplar till god sangria än till riktigt bra musik, men förhoppningsvis inte länge till. På senare tid har landet odlat fram ett stort antal spännande akter, och precis innan Hinds spelar faktiskt deras landsmän Mourn på en scen lite längre bort. Medan Mourn har riktat in sig på mer fyllig garagerock har Hinds använt sig av primitiva inspelningsmetoder och lyckats få till ett strävt soligt sound som för tankarna 60-talets Kalifornien. I Nederländerna verkar bandet ha en liten men hängiven fanskara, trots att bandet spelar på minsta scenen tidig eftermiddag så är det ändå mer folk än förväntat och vad som har dykt upp på andra akter samma tid.
Med två öl vardera i handen trippar bandet upp på scen och skriker ut huruvida vi är redo eller ej som bemöts med ett stort jubel. Skriket är början på en konsert som rakt igenom innehåller totalt ointressant mellansnack varvat med uttjatade rockklyschor. Men vad gör egentligen ett oengagerat mellansnack när man rockar? För rocka, det vet Hinds precis hur man gör.
Låtmaterialet är en blandning av gammalt och nytt, men även de äldre låtarna kläs om live och pimpas med taktbyten på väl valda ställen. Övergångarna görs inte verkligen inte perfekt, men med en sådan charm att det ändå funkar. Hinds är bästa vänner även utanför musiken, och det märks i varenda minut bandet står på scen. De enda som bjudit på bättre personkemi denna festival är nog vara Pete och Carl, men de är å andra sidan svårslagna. Svårigheterna för band som vilar på en lo-fi-bräcklighet brukar vara att kunna översätta låtarna till ett livesammanhang. Det gör Hinds galant, främst genom att sångansvaret delas upp och pågår på två ställen samtidigt. Det skapar en mångbottnad ljudbild som liksom pågår överallt precis hela tiden.
Som liveband lever Hinds upp till precis varenda kriterium en hype kan ha. Hoppas att bandet fortsatt kan översätta sin solskenspop och hittar på något bättre att säga i mellan låtarna. Då ser jag inget som kan stoppa Hinds från att bli allt de vill.