Hinds om debutalbumet, sangria och att ha ett eget spel

Spanien är ett land som historiskt sett fler kopplat ihop med fotboll, sangria och solsken än högkvalitativ musik. Under sin hittills korta men intensiva existens har Madridbaserade Hinds bevisat att det finns mer än bara Baccara och Julio Iglesias att hämta där nere på solkusten. Efter att ha återhämtat sig från ett namnbyte, turnerat i fyra världsdelar och släppt en omåttligt hyllad demo var det i januari äntligen dags för gruppen att albumdebutera. Debutalbumet fick heta Leave Me Alone, och är en lo-fi-bräcklig solskenshistoria fullproppad med känslor, glada som ledsna. Vi tog tillfället i akt att skicka över några frågar till gruppen, som nu är i full gång med en omfattande europaturné.

Hur träffades Hinds?

Vi träffades i Madrid på grund av ex-pojkvänner och musik.

I intervjuer och dylikt brukar ni uttrycka en stolthet över att komma ifrån just Madrid. Vad är så speciellt med staden?

Madrid är coolt utan att veta om det självt och skryter aldrig om det. London, New York och Paris är alla städer som är grymt coola men de vet om det vilket gör det hela så krystat. Madrid, å andra sidan, är en anspråkslös stad som inte behöver leva upp till samma krav som de jag nämnde innan. Att det är billigt är ingen nackdel heller.

Hinds debutalbum släpptes tidigare i januari och låter verkligen toppen. Vad handlar albumet om?

Tack! Det är ett album om unga mänskliga känslor, ett album om alla saker vi har upplevt under förra året och ett album om kärlek.

Går det att höra lite av Madrid i albumet också?

Självklart! Hela albumet är skrivet i vår hemstad, vi kan inte ens skriva när vi är på turné.

Jag har läst att ni alltid dricker sangria när ni skriver. Tror ni musiken hade låtit annorlunda om ni drack öl istället?

Haha, det är faktiskt sant! Sangria ger dig en annan känsla än öl. Sangria är mycket gladare, öl tyngre och mer långsamt. Men vi kan inte sticka under stolen att vi ibland dricker öl när vi skriver också, men när vi skrev det här albumet dominerade sangrian.

Jag spelade förresten Hinds-spelet, men var inget vidare på det. Det var i alla fall mycket coolare än det som Avicii tänker släppa nu i vår. Var det er idé att släppa ett spel?

Egentligen inte. En tjej på vårt amerikanska skivbolag gjorde en första version bara på kul som bolaget sedan skickade till oss. Vi blev helt till oss och tyckte att det var så coolt! När vi hade samlat oss svarade vi att det här måste göras på riktigt, så vi kontaktade killen som hade ritat serieteckningarna och bad en annan komponera 8-bitsmusiken. Har fortfarande inte riktigt förstått att vi faktiskt har ett eget spel.

Det låter ju grymt! Vem i bandet har högst poäng?

Amber, utan tvekan.

Trummisar har rytmen i blodet!

Ja, så är det ju förstås.

Jag hörde någonstans att om ni lyckades träffa Julian Casablancas så skulle ni ha uträttat allt ni ville som band. Fick ni chans att träffa honom nu i somras? Ni spelade ju tillsammans i Hyde Park i London.

Nej, tyvärr! Men vi fick träffa Albert, så det får räcka än så länge. De hänger tydligen inte längre så det kommer bli svårt att träffa någon av dem, men vi håller tummarna.

Vad skulle ni säga om ni träffade honom?

Vet inte… Vi skulle säkert sumpa chansen eller vara för intensiva… eller för blyga… eller jag vet inte.

Vad är nästa grej för Hinds, nu när albumet är släppt? Mer turnerande?

Självklart! 2016 kommer att bli galet. Vi vill verkligen bara åka överallt och göra allt, det är vårt mål. Det finns inga gränser för musik och inga gränser för Hinds.

Jag såg er på Best Kept Secret i Nederländerna förra sommaren, men ni spelade även på Storsjöyran i Östersund. Hur var det?

Det var superintimt! Det spöregnade utanför och vi spelade i något tält, det kändes vackert och speciellt.

Låter som en typisk svensk festivalspelning, tur att ni spelade i ett tält. Kommer ni tillbaka hit snart? Vi lovar bättre väder!

Haha, ja det är klart vi gör. Men vi vet inte när än.

Hinds debutalbum Leave Me Alone släpptes den 8 januari, och går att lyssna på nedan.