Högt tempo, kontrastlöst och på tok för långt
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65

Pulled Apart By Horses

Popadelica, Huskvarna

Betyg: 5/10

För att sammanfatta ungefär en tredjedel av Pulled Apart By Horses textmaterial: ”YEEEEEEEAH”. Leedskvartetten skäms inte för att spela på stereotypa rockbandsklichéer. De hoppar tre meter upp i luften inför ett riff, ligger på rygg och spelar och en av gitarristerna målar i kanterna av karikatyren under hiten High Five, Swan Dive, Nose Dive genom att  beger sig ut i publiken. Tom Hudsons raspigt skrikiga röst avviker inte en ton från studioinspelningarna. Han gör det så bra att det är som om han skapades med ett enda syfte: att skrika ”yeah”.

Så värst galet blir det aldrig, trots det. Förväntningarna för en spelning utöver det vanliga är i topp men en konsert handlar om att ge och ta och för Leedskvartetten finns inte så mycket att ta från. Åskådarskaran är liten och med undantag av en liten klick längst fram inte heller speciellt engagerad. Bandet spelar sin hardcorifierade version av tidiga Queens of the Stone Age med inlevelse men det man vill ska vara tätt, varmt och farligt blir snarare det motsatta; sorgligt öde och kyligt då det drar från dörren ut.

Det stegrar mot slutet men det märks att Pulled Apart By Horses inte själva är helt nöjda med inramningen när en av medlemmarna mitt under spelningen går fram till kravallstaketet och kramar de två mest frenetiska dansarna. Såklart för att visa uppskattning, men det blir automatiskt en tydlig markering mot resterande publik. Att spela så pass tydligt inriktad partyrock utan att få igång besökarna är ett problem som jag vill tro delvis grundar sig i speltid. Energiskt är Pulled Apart By Horses en hardcorevärlds The Vaccines och borde därför spela därefter för att inte brinna upp för snabbt. Det är högsta tempo hela tiden och mycket litet utrymme för kontraster. En timme är på tok för länge och en stor del har lämnat sedan länge när spelningen väl når sin peak.

Foto: Magnus Olsson