Holy Other
Roskildefestivalen, 7/7-2013

Under hösten förra året följde Holy Other med som support till Beach House. Brittens suggestiva downtempo kunde knappast ha skurit sig mer mot den amerikanska duons ljusa indiepop. Men det som framför allt väckte reaktioner var Holy Others lasershow. Under sin spelning i Berlin lyckades han enligt rapporter med konststycket att tömma nästan hela den fulla lokalen, som senare fylldes upp igen när han gått av. Stark huvudvärk sades vara en av reaktionerna på ljuset.

Det är åtminstone inget vi behöver oroa oss för på Roskildefestivalen. Holy Other är precis som många andra producenter som gör mörk elektronisk musik signade till Tri-Angle Records men eftersom han spelar innan kvällen gjort entré märks inte mycket av det arvet. Det blinkar lite rött här och där men det ger ingen effekt överhuvudtaget. Har man någon gång lyssnat på hans debutalbum Held eller EPn With U kan man säkerligen föreställa sig att ett anpassat visuellt element är vitalt i livesammanhang. Jag hade föredragit den laserframkallade huvudvärken framför detta.

Ignorerar vi synen, sluter ögonen, och koncentrerar oss på varför vi är där, hörseln, är det desto mer njutbart. Holy Other styr sitt set mellan ganska olika låtar som Held och Touch men behåller ett omtumlande, svävande rus till kärna. Till skillnad från i princip alla Apollos övriga konserter är fokus på dans icke-existerande och de flesta i den växande publiken står och blundar, kramar sin närmaste eller tänder en joint. Lika avslappnad ser inte musikern själv ut att vara; han grimaserar kraftigt och skakar lätt på huvudet flera gånger per låt, som om han inte är nöjd med sin egen insats, ler till snabbt efter en skiftning och så börjar känslocirkeln om. Man får hoppas att det är ett omedvetet tics för annars har vi att göra med en av de mest onödigt självkritiska individerna jag stött på. Kanske surar han bara över den uteblivna lasern. Make it two, i så fall.

Foto: Magnus Olsson