”Hon är Marina. Vi är the Diamonds.”

Marina & the Diamonds, Storsjöyran

Betyg: 9/10

”Sweden is a very important country to me, and not just because of the hot boys.”

Se på fan. Vad har vårt snoppformade land egentligen att erbjuda, mer än snygga killar? Well, tydligen god musiksmak. Marina berättar att Sverige mer än något annat land gjorde I am not a robot till en hit. Vi var tidiga med att ta det popmirakel som denna låt är till våra hjärtan.

Vad vi däremot inte kan vara stolta över är mängden publik i Badhusparken. Med tanke på hur ofta Marina är i Sverige är det alldeles för många som prioriterar Håkan Hellström. Antalet når nätt och jämnt över skämsgränsen, men tack och lov sker dans och allsång närmast kravallstaketet. Som det ska vara. Och de som är där får en show som heter duga.

Marina är fantastisk på scen. En sann stjärna. Hon framför låtarna med hela kroppen; inget taktslag lämnas odansat och ingen ton hamnar fel. Marina Diamandis har en röst som sprungen ur ett vattenfall – ren, klar och vacker. Och hon vet hur hon använder den. Finast är när hon sätter sig vid pianot och ensam framför Numb och Obsessions. Marina leker med takten och melodin på ett sätt som låter oss förstå hur stor musikalisk talang hon har. Ett annat skäl att bli kär i henne är hur sympatisk hon verkar vara i sitt mellansnack. Hon skämtar, peppar de som står längre bak att engagera sig mer, och är ödmjuk. Stjärna.

Setet är idealiskt upplagt rent dramaturgiskt. Börjar medryckande, är lite lugnare på mitten, och avslutas exalterat. Att öppna med stompiga Mowgli’s road och avrunda med glitterpoppiga Hollywood och dansanta Shampain är inget annat än genialiskt. Under den sistnämnda står till och med bandet och hoppar. I mitten av spelningen framförs en ny låt med titeln Living dead, som låter mycket lovande inför nästkommande album (och vi hoppas vid alla fåglars beskyddare att det kommer snart).

Hon är Marina. Vi är the Diamonds. Tillsammans är vi nästan perfekta.

Foto: Christian Ploog