Leeds-kvintetten Hookworms släppte en självbetitlad debut-EP 2011 på det lilla brittiska indiebolaget Gringo Records och när det började närma sig en debutskiva hade bandet av erbjudanden från större bolag men valde att stanna hos Gringo. Deras debutskiva Pearl Mystic släpptes i början på mars i år i Storbritannien och möttes av lysande recensioner, och den typ av uppmärksamhet hos NME som oftast är reserverad åt betydligt mer kommersiellt gångbar gitarrpop som Palma Violets och Peace. Inför sin kommande andra skiva har Hookworms skrivit på för Domino-etiketten Weird World Record Co. som också är hem åt bland andra Washed Out, How To Dress Well och Peaking Lights, vilket även innebär att Pearl Mystic nu släpps utanför Storbritannien.
Genrebenämningar som krautrock, psychrock, krautpop, indierock, noisepop och en hel del annat har slängts mot Pearl Mystic och även om det finns klara referenser är det inget som riktigt fastnar fullt ut. En sorts mix av krautrock och psychrock är kanske den bästa beskrivningen, men influenser från noise, punk, pop och ambient spelar även in i den ofta repetitiva och alltid fascinerande ljudbild bandet byggt upp. Pearl Mystic går från intensiv och aggressiv rock till långsamma och ibland något skrämmande ambientliknande inslag som tillsammans formar ett imponerande album som bara växer vid varje lyssning.
Pearl Mystic är långt i från en solig lyssning, som vissa kanske felaktigt skulle kunnat tro med tanke på de överhängande referenserna till psykedelisk musik i det mesta som skrivits om bandet. Tvärtom är både ljudbilden och framförallt låttexterna åt motsatt håll – texterna kretsar kring ett förhållande som gått i kras och den djupa depression som Hookworms-sångaren och tillika producent, låtskrivare och keyboardist MJ drabbades av efter förhållandets slut. Trots den vikt som läggs vid texterna och det ämne de avhandlar är det den musikaliska sidan som är Hookworms främsta styrka – delvis på grund av texterna ofta är svårtydda och sången är dränkt i reverb. Låtskrivandet är på genomgående hög nivå och produktionen är i det närmaste perfekt för syftet – otaliga lager av instrument läggs på varandra utan att på något sätt bli grumligt eller otydligt. Pearl Mystic är en obekväm men fascinerande resa genom MJs värld ackompanjerad av vital kraut-psych och det är utan tvekan en av årets bästa rockskivor. Nu väntar vi bara på nummer två.