Det finns viss musik som väcker minnen till liv som en inte ens har. Tillfälligt känns det som om du upplevt årtionden och platser du inte ens är gammal nog för eller varit på i hela ditt liv. På något sätt känns det ändå så verkligt när du sluter ögonen, och linjen mellan drömmen och verklighet suddas ut till tonerna av musiken som förflyttar dig till den imaginära situationen. Den sortens eskapism är precis vad Hoops skapat på debutskivan Routines, för blundar du när du lyssnar vet du inte om du befinner dig på valfri plats i Sverige år 2017 eller USA:s västkust på 80-talet.
Tidigare EP:s från bandet och singlarna Rules och On Letting Go från i våras skapade höga förväntningar på första fullängdaren ifrån de drömska indierockarna, något som de i mångt och mycket lyckas leva upp till. Deras retro-aktiga musik är samtidigt kontemporär i den meningen att många romantiserar den tid och tillvaro som associeras med den – en enklare tillvaro utan större bekymmer än hur en ska ta sig ned till stranden en solig dag à la amerikansk-slacker-tonåring för ett par decennier sedan. Första spåret från skivan förkroppsligar både den andan i musik och titel, då den passande nog heter Sun’s Out. Melodiska gitarrer och sång fylld med både distans och närvaro är typiskt för både den här låten och vad som är genomgående på albumet. Sångaren Drew Auschermans röst är nämligen något monoton, dammig och ett steg bakom resten av instrumenten hela tiden. Det är något med att hållas på en armlängds avstånd som drar en närmre in, vilket blir en stämningsfull effekt för musiken.
Överlag är det inga drastiska skillnader i spåren på Routines – de följer ungefär samma mall och förmedlar i stora drag samma känsla som kommer av att sätta på den klassiska sommarlåten Let’s Go Surfing av The Drums. Kontrasterna mellan de olika låtarna framkommer som tydligast när en låt verkligen går ned i tempo. Som på Underwater Theme, en stillsam låt på strax över två minuter med inslag av knackande trummor och försiktiga gitarrslingor med ett ägg som skakas i takt i bakgrunden. Här pausas de glada sommardagarna med textrader som ”Can’t face yourself / Make your life a living hell” utan att vara ett sömnpiller, utan som näst sista låt på albumet landar den bekvämt som motvikt och skapar balans mellan lyckligt och sorgset.
Trots sin stundande brist på musikalisk variation är Routines solsken och spring i benen, och samtidigt regn och stillasittande i ett drömskt virrvarr. Genom sitt tillbakablickande sound målar Hoops upp de där drömmarna om enkelhet och frihet, och albumet kunde inte ha släppts under en mer passande årstid. Garanterat är att fler än en spellista döpt till ”Sommar 2017” kommer att innehålla dessa melodiska solskensknippen till låtar och troligtvis hänger de med en bra bit in på hösten också, speciellt när du behöver drömma dig bort ett slag.