Min bild av Tom Krells arbetsprocess inkluderar en simpel portabel studio-setup som har försatts under hans sovrumstäcke hemma i sin lägenhet. Det är lika mycket en romantiserad bild av ett numera föga förvånande DIY-arbetssätt, som en bild som skapats genom de äldre mixar artisten delade via sin då snabbt växande Soundcloud-profil. I beskrivningen av dessa mixar, som framförallt innehöll känsliga tolkningar av kända hiphop/R&B-låtar, kunde man exempelvis läsa att en mix spelats in en morgon när han legat kvar i sängen lite för länge. Men det har hänt mycket sen Krell i tumblr-vänligt manér pusslade ihop dessa mixar i sängen.
Sedan 2010 har How to Dress Well varannat år släppt fullängdare som vid det här laget har placerat artisten i det universum där experimentell R&B och pop möts i en ömtålig hybrid. Ett universum där artister som Frank Ocean, FKA twigs och James Blake kanske är de starkast lysande stjärnorna. Nu är 32-åringen tillbaka, återigen två år senare, med sitt nya album Care.
Musikaliskt har How to Dress Well i mångt och mycket lämnat bakom sig den dramatiska reverb-effekt som omgett hans sång i de tidigare projekten. På låtar som The Ruins hittar han tillbaka till det på ett magnifikt sätt men överlag är Care ett mer direkt, rakt och därav poppigare album än den mer experimentella föregångaren ”What Is This Heart?”. En utveckling som lett till spår som är närmast tropiska vars melodier snabbt sätter sig på näthinnan.
Textmässigt balanserar det nya albumet vacklande på en tunn tråd mitt i mellan traditionell manlig kåthet (likväl som självömkan) och dagens moderna mans reflexiva och mer ömsinta syn på sin egen roll i en relation (och i förlängningen samhället). Precis som beskrivningen antyder så fallerar den många gånger i sin osäkerhet och lämnar dig ensam med skämskuddarna du gömt sedan Sverige bestämde sig för att diskutera tv-serien Boys.
”Want to throw you down and take you right there / Yeah, I want it / But I want it when you want it, baby”
”I don’t wanna act like a man / Won’t make you think you’re feeling shit no one understands / At least this is what I have planned”
Care har visuellt paketerats i en mjuk feminin estetik (signerat bland annat svenska fotografen Arvida Byström). En estetik som vidare förtydligar den ömskinnade kontrasten gentemot den traditionellt hårdhudade genre som How to Dress Well ofta närmar sig med sin musik, det vill säga traditionell R&B.
I en glad poppig skrud beskriver spåret Anxious kanske bäst den självreflekterande mansroll som Tom Krell framställer på Care. En framställning som många gånger må bringa fram en skamfull känsla hos dig som lyssnare – oavsett kön. Men likväl är det ett korrekt tidsdokument av 2016 års heterosexuella moderna mansroll och dess ängsligt stapplande kamp framåt.