How to Dress Well
Debaser Strand, 10/11 – 2014

How to Dress Well är den amerikanske tenoren Tom Krells artistnamn, och hittills har han släppt tre studioalbum på sin musikaliska resa. Musiken han skapar med How to Dress Well kan bäst beskrivas som spöklik och deformerad r&b – lite som om Aaliyah hade reinkarnerats in i en vit musiknördskropp. Live låter Krell sina vackra låtar nå nya höjder med påhittiga arrangemang, vilket även hjälper den annars svårframförda musiken att bättre nå ut i ett livesammanhang. Till sin hjälp har han en trumslagare och två multiinstrumentalister som spelar allt mellan synth och fiol. Ljudet är nästintill perfekt, låtar som Precious Love och Repeat Pleasure har nog aldrig låtit så bra. Sen var det det där med pauserna.

Ett bra mellansnack är ofta inte helt lätt genomfört. Det ska vara tillräckligt spontant för att inte verka inövat, men tillräckligt inövat för att inte bli plottrigt och osammanhängande. Det finns egentligen ingen kodex som helt beskriver hur det ska gå till, alla gör olika. Man kan inte anklaga Tom Krell för att ha ett för inövat mellansnack som han drar på alla spelningar, men det mellansnacket han drar på Debaser saknar helt en röd tråd. Han berättar om drömmar, hur det känns att vara på turné, skämtar om att hans pappa står längst bak (trots att han inte gör det) och hinner till och med en spontan 90 sekunder lång frågestund. Det blir aldrig tråkigt att lyssna på den mycket jordnäre Krell. Han verkar, trots att jag bara sett honom i någon timme, som en sympatisk person. Men tyvärr går hans charmiga prat ut över den redan begränsade speltiden. Åtminstone fyra låtar till hade hunnits med, om mellansnacket bara hade kortats ned en aning. Med den charm Krell besitter hade han utan problem kunnat ge en intim spelning med bara hälften så mycket prat, det hade snarare bara gynnat helheten.

Det finns stunder då How to Dress Well är helt genialisk, men det går inte att bortse ifrån att spelningen saknar kontinuitet. Det blir som ett mjölktåg i en naturskön miljö. När tåget passerar en fin sjö är det hutlöst vackert, men det vackra blir lidande i och med att tåget stannar vid varje station. How to Dress Well är inte, och ska heller inte vara ett X 2000 med en tidtabell att passa. Det jag istället ber av Krell är att tuffa på och bara stanna vid de viktigaste stationerna. Då skulle publiken få mer av det dem egentligen vill ha – hans underbara sångröst och vackra låtar.