Betyg: 7/10
Det var i den skandinaviska migrationsstaden Minneapolis som fröet till Howler såddes av sångaren Jordan Gatesmith. Drömmen om storhet närdes av den tristess och rastlöshet som förde medlemmarna i bandet samman. Ur askan från en rad dödfödda bandkoncept från Gatesmith’s sida reste sig Howler, stärkt av de tidigare fruktlösa försöken att nå en vidare publik utanför Minneapolis stadsgränser.
Skitigt, okonstlat och utan vidare utsmyckning lyckas bandet fånga den ungdomliga frustrationen över allt och ingenting. Med urtvättade jeansjackor, Chuck Taylors som slitits ut på gatorna i den halvstora staden och sin opolerade yta levererar Howler obrytt sina korta låtar. Skivan betas av i ett uppfriskande tempo med få chanser till stillsam eftertänksamhet och den tycks vara slut lika snabbt som den började.
America Give Up fullkomligt andas old school rock med en lättare promillehalt. En sorts välklingande, juvenil dekadens i second hand-kläder. Som sin första fullängdare någonsin är det här albumet en naturlig utveckling av den EP som Howler släppte förra året. Och albumet håller det som EP:n lovade förra året. Förhoppningarna som legat på bandet har mer än uppfyllts. Direkt på öppningslåten Beach sluts hör man åt vilket håll skivan barkar och introt framförs på bästa surf-manér. Dessutom är Back of your neck inte bara en grymt bra låt, det är den enda låten hittills som förärats med en musikvideo, och den är riktigt snygg!
Howler spås ha en ljus framtid framför sig, det brittiska musikmagasinet NME utnämnde i november förra året bandet till en av de bästa nykomlingarna 2011 och man kan inte mer än att hålla med. Howler är ett band vi kommer få höra mer av framöver.