”Hur blev garagerock plötsligt pop och när började grabbarna med att kamma sig på morgonen?”

Angles, The Strokes

Betyg: 3/10

Uppföljare kan bli antingen fullkomligt lysande, eller en komplett katastrof. Skalan är förvisso ganska lång med många grader däremellan, men oftast landar en uppföljare nära någon av de två ytterligheterna. Detta är lika naturligt som att även de stökigaste av pojkspolingar växer upp till kostymbärande finansmän, för ändamålet rätt klädda byggare, bagare eller vilken annan yrkespersonlighet som helst. Ett smärre uppror någon gång under sin livstid är nödvändigt för att komma underfund med vilken livsstil som passar bäst.

The Strokes har blivit äldre. De är inte längre de uppkäftiga garagerockarna med trasiga skor och tovigt hår från innersta New York City. År 2011 är soundet mycket mer välputsat och relativt käckt, dessa män (som de blivit) är tillrättalagt trotsiga efter försöket att anamma en ännu skitigare image tillhörande förra plattan First impressions of Earth. Att bli lite fundersam är i det närmaste oundvikligt. Vad hände? Hur blev garagerock plötsligt pop och när började grabbarna med att kamma sig på morgonen?

Första singeln, tillika fullängdarens andra spår, Under cover of darkness ger direkta Phoenix-vibbar. Den må vara en av höjdpunkterna, men att det osar frisk, fransk gitarrpop om ett band som en gång fick Manhattans elit att ursäkta sig för sin bostadsadress, det är anmärkningsvärt. Att den nya klangen dessutom känns framstressad och rentav banal, ja, tafflig, det är också något att ifrågasätta. Det verkar inte lika enkelt att producera kvalitativ musik, efter en raketstart på karriären med Is this it tio år tidigare.

Det är med sorg i mitt av Strokes uppfostrade tonårshjärta jag konstaterar att de var bättre förr. Men skivans färggranna konvolut är i alla fall snyggt.

Text: Emelie Lundgren