”If you don’t like to dance, you would better leave”.

Kelis, Göta Källare

Betyg: 7 / 10

Ungefär 45 minuter sen, gör den amerikanska stjärnan entré inför en smått entusiastisk publik som samlats på Göta Källare. Med nya skivan Flesh Tone lämnade hon R’n’B-bakrgunden och flyttade till svettiga dansgolv fullmatade av beats och synthar. Det är ett relativt stort kliv för en redan såpass etablerad artist som Kelis. Ungefär som att Missy Elliot skulle göra musik av Robyns karaktär. Kelis har själv sagt att hennes nya platta är exakt vad The Black Eyed Peas försökte och änskade göra med sin nya platta och att det är vad Kelly Rowland kommer göra på sin nästa. Men amerikanskan är inte ensam, allra högst upp på denna tron hittar vi ingen annan än svenska Robyn. Med såväl Body Talk pt. 1 och 2 har hon tagit världen med storm. Men Kelis är på rätt spår må jag säga. Den nya genren passar henne betydligt bättre både som sångerska och personlighet.

Musiken står i centrum, de genomtänkta eller frispråkiga mellansnacken är i princip obefintliga. Hon är här för att underhålla sig själv, tillsammans med publiken, vilket hon tydligt påpekar i inledningen när hon skriker ut ”If you don’t like to dance, you would better leave”. Det är det här nya skivan handlar om, en jävla massa dans. Som en svettig klubb, lite av det får vi se när hon från scen tänder publiken som går från noll till hundra på tio sekunder. Majoriteten av materialet härstammar från nya skivan, med all rätt. Scream, 22nd Century och Home avlöser varandra i ett svep.

Kelis känns lika cool live som på skivomslaget. Bara det är värt att notera. Trots att det är tisdag, lever publiken som om det vore fredag. Spelningens klimax är övergången från klassikern Milkshake till 4th of July. Flesh Tone är en jämnbra skiva rakt igenom, men den saknar hits. Det där som gör att amerikanarna ser dollartecken i ögonen, eller får indiekidsen att gråta. Det lyser lite med sin frånvaro.