Live

ILoveMakonnen
Roskilde, 2/7 – 2015

Publicerad: 3 juli 2015 av David Winsnes

3

Det är konstigt att se Makonnen där uppe. Varför är han inte här nere med oss och tittar på det som egentligen ska framträda, tänker man. En lämpligare scen för honom än Apollo hade varit i ett nedskräpat camp på fältet till vänster. Makonnen känns ju som en snubbe som tittar förbi när stämningen är låg och pumpar upp den på nolltid med sin karisma, börjar freestylea och det är hyfsat imponerande och någon filmar och det får 2 000 klick på Youtube. Han känns som den förlorade komponenten i The Goonies. Han känns som en kompis som alltid bott i huset bredvid. Han är svår att helt avfärda, men han är lika svår att fullt ut respektera. Han är provocerande på så vis, vilket fått folk att ta till handgemäng när en virtuell tumme ner inte känns tillräckligt. På Roskildefestivalen verkar de flesta åtminstone överens om att ingen bör röra vår kompis. Makonnen bjussar trots allt på festen, fast det är fel dag i veckan, står för ljudanläggningen och fixar hiten. Ska man likna hans konsert vid vad som händer sedan är väl en rimlig referens att Makonnen ramlar genom taket.

Mycket folk dyker upp. Kanske är man orolig över att Makonnen så småningom kommer att förvandlas till en Skövde-turnerande avdankad Coolio-figur och att chansen inte kommer många gånger till. Som med Radiohead ungefär, det gäller att carpa snabbt när möjligheten dyker upp, men ändå helt annorlunda. En bättre liknelse är kanske ditt barn eller barnbarn på en skolavslutning: det är ju skitdåligt, sånt där är aldrig bra, men ingen kan komma och säga att det inte är gulligt, trevligt, positivt och ett icke-upphetsande minne för livet att förvara i VHS-hyllan eller genom en sparad snapchat.

Det är så många miljoner människor som lyssnat på Makonnen de senaste månaderna, och ändå går det inte att komma ifrån att han är den minst häftiga kända människan i hela världen just nu. Han är vitare än Yung Lean! Jag älskar honom för den modesta framtoningen, men det är för att jag ser honom som en vän jag inte känner och försöker man skrapa på den ytan och närma sig en mer objektiv, saklig analys har Makonnen precis som de flesta av mina andra bekanta mycket lite att komma med ur ett kreativt perspektiv. Makonnen har en låt men verkar i ett naivt ögonblick tro att han har två. Han framför nämligen både Tuesday och I Don’t Sell Molly No More vid dubbla tillfällen. Man blir utan tvekan dummare för varje sekund man tittar.

Roskildepubliken är erkänt bra på att ta väl hand om sina hiphop-akter och det utbytet räddar Makonnen från att behöva ställa in hela partyt på grund av bristen på rimliga låtar. När han spelade på Rock Werchter för en vecka sedan innebar den håglösa stämningen total katastrof men i dammet som rörs upp bredvid campingen, framför Apollo, blandas åtminstone frågande ansiktsuttryck med leende fans. Jag kommer på mig själv med att tänka att Makonnen kanske behöver komma ifrån det här snart, dissa Drake och Miley och sätta sig i källaren och röka gräs med sina gamla barndomsvänner igen. Skriva en ny dimmig banger om absolut ingenting. Kanske tittar jag förbi. Makonnen – allas vår granne, ute på ett svårhanterligt äventyr.

Läs också

Array ( [0] => WP_Term Object ( [term_id] => 1941 [name] => ILoveMakonnen [slug] => ilovemakonnen [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 1942 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 1 [filter] => raw ) [1] => WP_Term Object ( [term_id] => 38 [name] => Roskilde [slug] => roskilde [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 39 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 297 [filter] => raw ) )