INFÖR: En guide till Øyafestivalen – Norges Way Out West

Øyafestivalen 2015
Oslo, 12-15 augusti
Artister: I stort sett desamma som Way Out West

En anledning till att vi i Sverige år efter år slås av häpnad utav Way Out Wests bokningar är att det pågår två snarlika festivaler i Skandinavien samtidigt, som gör att det blir billigare att ta hit artisterna. Den ena heter Flow Festival och arrangeras på ett industriområde i Helsingfors, och den andra heter Øyafestivalen och håller hus i Oslo. Förra året besökte Festivalrykten båda två, och för den som letat efter ett alternativ till sitt årliga Göteborgsbesök lär det ha hänt att den snubblat över dessa. Som en fortsättning på vår serie med guider om festivaler i Europa som kan ligga i svenska festivalbesökares intresse, har turen kommit till den sistnämnda.

Øyafestivalen är fyra dagar lång och lik Way Out West på många sätt, det är en sober stadsfestival i ett lummigt parkområde med omkring 20 000 besökare. Uppsättningen av artister är i princip densamma, bortsett från att några svenska artister bytts ut mot norska och att ett fåtal saknas från listan – eftersom Øya bokat klart långt före sin svenska systerfestival. En av de mest uppenbara fördelarna är att fler av de mindre artisterna spelar i parken, så att du missar färre artister jämfört med i Göteborg. Detta är en bidragande faktor till att festivalens stämning är väldigt inriktad på musiken – de allra flesta är lugna, nyktra och medelålders. Men Øyafestivalen är kanske snarare något för den som vill uppleva Oslo och ta festivalen på köpet, än en helhetsupplevelse.

Den enda gången under Øya 2014 då stämningen inte var sober – under Mac DeMarco.
Foto: Ihne Pedersen

Ölpriser: Om det är något du lär veta om landet Norge så är det att det är rikt. Det har effekten att det mesta innanför gränserna är plågsamt dyrt med svenska mått mätt. Festivalbiljetten (utsåld sedan tidig vår) går på knappt 3000 norska kronor, motsvarande ungefär 3000 svenska, och det blir inte billigare inne på området. Att en öl kostar 78 norska ses av många norrmän som billigt, då det ofta är ännu dyrare på Oslos krogar, men lär också vara en bidragande faktor till att festivalen överlag är så nykter. Av alla festivaler jag någonsin besökt är Øyas ölpriser de klart dyraste.

Maten: Om du tänkt hoppa över alkoholen och alla lägga pengarna på maten ska du inte tro att du kommer billigt undan för det. De allra flesta varmrätter kostar 100 norska kronor, och det krävs åtminstone två för att komma upp i mängden mat som på andra festivaler motsvarar en. En pinnsmal falafelrulle var 2014 det mest prisvärda vegetariska alternativet, även den för 100, och det vegetariska utbudet i övrigt är smalt. Det går dock inte att säga om köttalternativen, där finns det gott om kreativa rätter med såväl rött kött, fisk som skaldjur. Och rent kvalitetsmässigt får man leta efter något att klaga på – precis som Way Out West är festivalen inriktad på ekologisk mat och hållbarhet.

Likt det mesta andra på Øya är maten egentligen inte mycket billigare ute i Oslo. Vårt professionella spartips är att köpa en 30 cm macka på Subway (nej, vi är inte sponsrade, men mycket tacksamma) då det är det enda som går att komma undan med rent prismässigt utan att storkna.

Foto: Eystein Kolstø Strømøy

Aktiviteter inne på området: Øya bytte område 2014 och arrangerades då för första gången i Tøyenparken i centrala Oslo. Detta område är faktiskt ett av de bästa tänkbara festivalområdena av en enkel anledning: det ligger i en backe. Drabbas du ständigt av problemet med dålig sikt på vanliga konserter? Då är Øya något för dig, då tre av scenerna, framförallt den största, har sluttande mark där åskådarna befinner sig. Med inramningen av klassisk parkmiljö med träd och gräs är det svårt att inte tycka att det är urmysigt, så länge det inte regnar.

På grund utav det tajta spelschemat lär du inte ha mycket tid över till annat än konserter, vilket avspeglas i vilka andra aktiviteter som finns på området. Ett pingisbord är utplacerat, likaså ett shuffleboard och i något företagsstånd kan du kasta prick – men mer än så är det egentligen inte. Det är konserter och parkhäng för hela slanten, vilket egentligen är ganska effektivt då det ordinarie festivalområdet inte är öppet så fasligt länge: från sen eftermiddag fram till 23.00 på kvällarna, då besökarna slussas ut till motsvarigheten till Stay Out West: Øyanatt.

Aktiviteter utanför området: Det pågår ingen enorm dagsfest utanför själva festivalområdet med lådvin och bandspelare, som man kanske kunde hoppas på, men i alla fall är Oslo en stad vars nattliv minst sagt pulserar. När området stänger i Tøyenparken har kvällen bara börjat för den som är beredd på att ge sig ut på stan. Øyanatt pågår på ett antal klubbar för den som vill se fler konserter, och i övrigt fortsätter Oslos nattliv som vanligt – vilket innebär en hel del. Den som klagat på den låga festnivån under dagen har hela natten på sig att ta igen det. Ja, om den har råd med det förstås.