Festival

ingen jävla göteborspop här inte

Publicerad: 18 juli 2010 av Magnus Olsson

In Flames

Scen: Vintergatan

Publik: 12 000

ARVIKA. När Arvika bokade In Flames bestämde jag mig, jag skulle se dem. Trots att jag är långt ifrån en hängiven hårdrockare, jag skulle inte ens kunna kalla mig rockare. När de lirade på Arvika 2007 stod In Flames tydligen för en av de mest spektakulära spelningarna, något som jag missade, så i år var det min revansch. Ryktet om att In Flames är ett sjuhelsike bra liveband kan numera bekräftats av mig personligen, det går inte att sticka under stolen med det. Oavsett musiksmak, blev publiken fascinerade av deras snygga scenshow, och backdropen var ren scenkonst. Senaste plattan A Sense Of Purpose har tagit Göteborgsbandet till skyarna, och på Arvika blev det sista spelningen för det kritikerrosade albumet. Frontmannen Anders Fridén även synonym med dreads, deklarerade att Arvika spelningen skulle bli den sista på en bra stund, då de nu ska bege sig in i studion för att producera ny musik, redo att erövra världen.

Visserligen är låtarna från A Sense Of Purpose många och bra, men kvällen till ära är det ändå klassikerna som gör Vintergatan stekhet. Det känns som ett knytnävsslag i magen när de drar igång Trigger, och smärtan avtar i efterföljande Come Clarity. Just Come Clarity är en av deras lugnare låtar, och den går rakt in i hjärtat när Anders Fridén agerar en utmärkt vokalist kvällen till ära. Gitarrslingorna 2 minuter och 50 sekunder in ger gåshud, och allsången är ett faktum. Det är inte någon allsång på skansen, det är allsång på Vintergatan med Anders Fridén som allsångsledare. Att se ett band oavsett genre, levera en show som detta gör till och med mig helt knäsvag, för det är minst sagt spektakulärt. Kvällens höjdpunkt blir klassikern Only For The Weak, där hela publikhavet hoppar i takt enligt bandets uppmaning. Avslutningen med My Sweet Shadow och en fyrverikshow som får hela Värmland att tro att det är nyår, känns helt rätt. Det här blir nog min dos av hårdrock för i år, men jag ser fram emot att bli överrumplad av hårdrock ännu en gång.