How To Dress Well
Way Out West, 2012

I ett instabilt dis mellan medvetande och sömn drömmer vi oss bort, bedövade av den oerhört sena timmen. Att ligga och svaja i det gränslandet förstärker den psykedeliska och smått bisarra känsla som Skriet lämnat efter sig. Klockan 03:00, med tända stearinljus som enda ljuskälla, ställer sig How To Dress Well i Annedalskyrkan.

Vi är några stycken här. Några vilsna själar som får vara med om en närmast religiös upplevelse. Förutsättningarna är perfekta för Tom Krell. Hans sköra, emotionella och spöklika form av r’n’b är som gjord för Annedalskyrkan. Den gudomliga akustiken genererar äkta reverb, Krell behöver ingen hjälp från någon elektronisk maskin. Live är Krells musik avklädd inpå skelettet, med hans änglalika röst och en ensam fiol som ryggrad. Sången är befriad från den tunga lo-fi-mystik som genomsyrade Love Remains, och hans klara röst fortplantar sig mot kyrkväggarna. När han sjunger med den största inlevelse jag sett sitter publiken som förstenad, rädda för att minsta rörelse ska förstöra det ömtåliga skådespel vi ser framför oss. Mycket material är från kommande albumet Total Loss, och en passage i Ocean Floors For Everything är förmodligen ett av de finaste ögonblick jag upplevt. Musiken tystnar helt för en sekund, och hela Annedalskyrkan är knäpptyst. Efter en sekund som känns som en oändlighet, gör Krell ett lätt handklapp som ekar i hela kyrkan, och sekunden därpå fortsätter han sjunga. Sagolikt, sanslöst vackert.

Destruktiva Suicide Dream 2 blir ackompanjerad av en sorgsen fiolslinga och en animation av människoansikten, som blir oavsiktligt men effektfullt deformerade mot den karga kyrkväggsbakgrunden. Sedan kommer Ready For The World, och ingenting annat betyder någonting längre. Bara Annedalskyrkan, knastriga beats och Tom Krell.

Efter att Krell gått av scenen till rungande applåder går en man vid namn Erik, som under varje paus mellan låtarna spelningen igenom deklarerat sin kärlek till HTDW, fram och övertalar honom att gå upp på scenen igen. Sedan följer konsertens finaste händelse. Krell dedikerar Decisions till Erik, och sjunger den helt acapella. Först i micken, men sedan slänger han den bakom ryggen och låter Annedalskyrkan bära hans röst ut i evigheten. Vi sitter som i trans och bara låter Krells röst uppfylla hela våra väsen. Klockan är 04:00, och Way Out Wests vackraste spelning har just avslutats.