”inte ens The Funeral räddar tillvaron”

Band Of Horses, Woody West Limited Edition

Betyg: 5/10

Sverigefavoriterna tillika Band Of Horses utgör det stora dragplåstret, och det råder inga tvivel om att det är dessa amerikaner som folket är här för att se. Förutsättningarna är på det stora hela optimala, med en liten intim scen i det svenska sommarvädret inför ett fullsmockat Trädgårn, men inledningsvis är det dock trögt, vilket tyvärr fortskrider spelningen igenom. Trots en låtlista av guld lyckas man inte ta sig ur den gråzon som molnen bildat runt Trädgår’n. Det glimtar till några sekunder, men inte ens i låtar som No One’s Gonna Love You finns den där glöden vi väntat på, och att The End’s Not Near uteblir är för mig en gåta.

Känslan av att denna spelning är en vanlig dag på jobbet blir för stark, och de där countrydoftande balladerna som trollband mig i Slottsskogen för ett par år sedan känns nästan avlägset långt borta. Istället möts vi av ett muller, och en bastrumma som leker sitt eget liv. På pappret känns de där 90 minuterna alldeles perfekt, i verkligheten blir det en evighet, och stundtals längtar jag till och med på The Funeral för att spelningen ska nå sitt slut.

Trots att Trädgår’n i stort sett har fyllts till bredden med göteborgare iklädda nudie jeans och flanell uppstår ingen magi mellan bandet och publiken. Genomsnittsåldern är några snäpp för hög för att allsången ska ta vid, faktum är att jag känner mig väldigt ung trots mina 20 år, när jag runt om mig ser 30-åringar dricka öl och rosé. Och det sätter sina spår.

Ödesdigra stunder har passerat oss, och inte ens The Funeral räddar tillvaron. Den annars så porösa och kraftfulla ljudbilden som fängslat oss, suddas ut av manglande gitarrer och istället för ljusglimtar förblir vi i en evig grå dimma.

Foto: Magnus Olsson