Austra

Toronto-bandet Austra, ledda av sångerskan, keyboardisten och låtskrivaren Katie Stelmanis, släppte sin debutskiva Feel It Break 2011, en skiva som hyllades världen över och bland annat nominerades till Polaris Music Prize och vann en Juno Award. Förra veckan släppte trion sitt andra album Olympia på Domino Records (läs vår recension här) och i augusti gästar bandet Way Out West.

För några veckor sedan pratade vi med en nyvaken Katie Stelmanis om Olympia, Feel It Break, analoga instrument och turnéer över en knastrig Skype-uppkoppling.

Hur tycker du att ni har utvecklats som band sedan Feel It Break?

Vi har nog utvecklats väldigt mycket. Feel It Break var en riktigt läroprocess. Jag hade inte speciellt bra koll på ljud eller hur man faktiskt spelar in, så jag fick improvisera rätt mycket. Jag kommer ihåg att jag, när skivan var färdig, inte riktigt tyckte att vi hade fått det ljud vi ville men att jag samtidigt inte förstod varför. Senare insåg jag att det berodde på den typ av ljud vi använde oss av. Vi använde dåliga midi-ljud genom hela albumet så inför Olympia ville vi göra tvärtom och använda oss av så mycket ”riktiga” instrument som möjligt, så många gamla analoga instrument som vi kunde hitta. Vi ville verkligen ta tid på oss och vara noggranna med allt under inspelningen, med rösterna, instrumenten, med allt. Och jag tycker att det verkligen märks.

Hur många är ni i bandet just nu?

Kärnan av bandet är bara tre stycken men när vi turnerar är vi med allt från fyra till sex personer.

Hur många är det som är inblandade i studion? Hur mycket gör du själv?

Under majoriteten av inspelningen var det jag, Maya och Dorian – bara vi tre. Jag skrev de flesta demos själv, men jag höll dem väldigt enkla innan jag presenterade dem för resten av bandet och så jobbade vi alla vidare på dem i studion. Istället för att jag expanderade och byggde vidare på dem själv, vid datorn med midi-ljud som jag brukade, så lät jag dem vara väldigt basic. Det var väldigt svårt att låta bli att jobba vidare själv, men nu kunde vi jobba med riktiga instrument istället och forma låtarna kring de ljuden snarare än midi-ljuden. Vi tre jobbade tillsammans i studion och jag samarbetade även med en av våra bakgrundssångerskor, Sari, på vissa av texterna så hon bidrog också.

Hur lång tid tog det att spela in Olympia?

Hela processen med att skriva och spela in skivan tog kanske ett år. Vi spenderade fem veckor i studion i Michigan, mixade skivan i New York och mastrade den sedan i Storbritannien.

Inspirerades du av några specifika band, teman eller händelser när du skrev Olympia?

Ja, det fanns många stora influenser, som kanske är rätt olika varandra. Jag älskar Portisheads tredje album Third och den skivan inspirerade absolut den här.

Sen har jag även börjat lyssna väldigt mycket på dans- och elektronisk musik, speciellt väldigt mycket house från det tidiga åttiotalet och det influerade naturligtvis även Olympia. Speciellt de låtar som faktiskt spelades in live med musiker – till exempel Move Your Body av Marshall Jefferson som är en klassisk houselåt, men där allting spelades in med musiker. Med ett riktigt trumset, en riktigt bassist, riktig pianist etc som spelar allt live, och det var något vi ville göra med den här skivan. Verkligen spela dansmusik helt enkelt.

Var det ett medvetet beslut att göra Olympia mer dansvänlig eller blev det bara så på grund av vad du lyssnade på?

Både och tror jag. Dessutom så utvecklades vår liveshow medan vi turnerade kring Feel It Break till något helt annat än vad skivan var. Jag tycker inte att Feel It Break är en dansskiva men våra livespelningar utvecklades alltid till danspartyn, så vi ville ta med oss energin från våra liveframträdanden till Olympia. Jag tror absolut att framförallt våra livespelningar influerade oss till att göra Olympia mer dans-ig.

Feel It Break mottogs väldigt väl, kände du någon press när det gällde ”det svåra andra albumet”?

Jag kände egentligen ingen press. Feel It Break fick positiva recensioner men det vi växte egentligen väldigt långsamt, vi hade aldrig någon stor hype kring oss. Vår fanskara utvecklades rätt organiskt, så de som kom på våra spelningar kom för att de gillade musiken istället för att någon sa åt dem att gå och se oss. Så jag är inte speciellt nervös över Olympia, jag tror att det kommer fortsätta gå långsamt framåt och att fler kommer att upptäcka oss allteftersom. Jag gillar egentligen att det är så…

Ni turnerade väldigt länge efter Feel It Break, hur påverkade det bandet?

Vi är ett helt annat band nu än får två år sedan. Bara hur bra vi är live: när vi först började spela live med Austra var jag inte speciellt självsäker på scen, jag försökte alltid gömma mig bakom mitt hår och ha stora och flashiga outfits för att skydda mig från publiken. Nu gör jag tvärtom, jag vill verkligen komma nära och ta till mig publiken. Jag tror att det bara kom från att turnera och öva i flera år – flera hundratals spelningar gjorde oss till bättre liveartister och musiker.

Du nämnde att ert livesound influerade Olympia, tycker du att ert livesound och studiosound är lika varandra numera?

Vårt livesound influerade definitivt Olympia, men vi tog det till en annan nivå när vi spelade in skivan. Så nu försöker vi mest lista ut hur vi ska lyckas spela de nya låtarna live – vilket vi är mitt uppe i just nu.

Ja, ni börjar ju turnera nu igen, hur känns det? Ni har ju inte haft en speciellt lång paus efter två år av konstant turnerande…

Ja, jag tycker faktiskt att det ska bli väldigt roligt. Det ska bli väldigt kul att spela de nya låtarna live eftersom vi skrev dem med liveframträdanden i åtanke och de passar mycket bättre live än vårt tidigare material. Våra gig kommer bli riktigt kul.

Har ni testat dem live redan?

Yes, vi har spelat några live i alla fall. Vi turnerade med The xx i USA förra året och vi hade fyra nya låtar, tror jag, i vår setlist. Det var väldigt intressant eftersom The xx hade en så stor mainstream publik, som antagligen inte hade någon aning om vilka vi var och därför inte visst vilka låtar som var nya och vilka som var gamla. Så det var intressant att se vilka låtar publiken gillade mer då.

Är det något speciellt band du lyssnar mycket på nu?

Det finns ett nytt band från Toronto som heter DIANA och släpper sin debutskiva på Jagjaguwar i Augusti – de är fantastiska. De ska öppna för oss när vi åker på turné i USA i höst.

Anser du att ni är en del av någon sort scen i Toronto?

Det är rätt svårt att säga… Jag brukade vara en del av en scen i Toronto men eftersom vi har turnerat så mycket har jag faktiskt ingen aning om scenen i Toronto längre. När man turnerar så mycket är det svårt att relatera till eller känns sig som en del av en scen eftersom man hela tiden åker runt. Om vi är en del av en scen är det snarare med de band som turnerar samtidigt som oss, jag menar, jag har många vänner i andra band som man träffar ute på turné.

Ni ska spela på Way Out West-festivalen här i Sverige i sommar, hur känns det att komma till Sverige?

Det ska bli riktigt kul! Vi har inte spelat tillräckligt i Sverige – vi har turnerat Europa massa gånger men jag tror att vi bara spelat i Sverige en gång hittills, så jag hoppas vi spelar fler gånger på den här turnén. Nu i sommar gör vi bara festivaler, men jag tror att vi kommer tillbaka till hösten!