Intervju: Caddywhompus

Caddywhompus är en energifylld noisepopduo med bas i New Orleans. De har sedan sina första EP-skivor ständigt tyckts uppnå mer än vad som är möjligt med en gitarrist och en trummis. Den ena stunden är deras musik lekfull och den andra är den berörande och tankeväckande.

De släppte sitt debutalbum, Remainder, 2010 på skivbolaget Community Records som erbjuder gratis nedladdning av deras utgivningar, vid sidan av försäljning av vinyler och CD-skivor. 2011 följde de upp sitt debutalbum med deras mest fokuserade släpp hittills, The Weight. Sedan dess har gruppen bara släppt en demosamling, men har istället turnerat flitigt i USA. I somras åkte de på deras första europeiska turné (som tyvärr inte nådde Sverige) – vi passade på att skicka över några frågor till dem när de hade några dagar över i Storbritannien.

Ni är mitt i er första europeiska turné. Hur är det? Är det några skillnader från att turnera i USA?

Att turnera i Europa är en dröm som går i uppfyllelse! Det finns definitivt skillnader mellan att turnera i Europa och USA. Några av våra vänner sade till oss innan vi åkte att band blir uppvaktade på ett annat sätt i Europa och att alla är så gästvänliga. Det är inte ovanligt att amerikanska arrangörer bjuder på mat eller någonstans att sova, men det är definitivt inte normen. Men det är inte bara artigheten som skiljer sig mellan kontinenterna – alla som har varit inblandade i vår Europaturné är människor som verkar genuint brinna för musik och verkligen uppskattar när ett band kommer för att spela i deras land/stad. Den amerikanska musik- och turnéindustrin verkar ibland vara fylld med folk som bokar spelningar enbart på grund av popularitet/vinstintresse och tycker att de gör artisterna en stor tjänst genom att boka dem. Det är det en skön omväxling.

Att turnera består alltid av transport och spela musik då och då. Att åka till ställen man inte varit i förut och träffa nya människor är vad det handlar om. Och musik… och transport.

För tre år sedan släppte ni eran debutskiva, Remainder. Hur känns det att blicka tillbaka på den skivan nu?

Nu i efterhand verkar den inte så sammanhållen som jag trodde den var. Vi spelade in albumet under ett halvår i vår replokal. Jag vet inte om det är bra eller dåligt att spela in ett album så snabbt. Låtarna vi skriver nu är mycket lugnare och mindre galna.

Har ni några speciella inspirationskällor när ni skriver musik? Låter ni andra medium, så som böcker och film inspirera er?

Den mest uppenbara inspirationskällan är musiken vi lyssnar på och älskar. Vi tar saker vi gillar och bygger vidare på dem, precis som alla andra musiker. Böcker och film kan nog inspirera mig till viss del, men på ett annat sätt. Lite som en sekundär inspirationskälla? I slutändan är det mer sannolikt att våra vänners musik inspirerar oss mer.

Ni har släppt en EP och en demosamling sedan Remainder – men finns det ett nytt album på gång? I så fall, skiljer sig det något från era tidigare släpp?

Vi är fortfarande inte helt säkra på hur vår nästa skiva ska bli. Nyligen spelade vi in över 40 minuter nytt material (däribland nya versioner av låtarna på Maze Demos). Vi skriver nya låtar och planerar att släppa en ny skiva snart, men vi försöker fortfarande bestämma oss för hur låtarna ska vara. Det nya materialet skiljer sig markant från allt vi gjort förut – vi har alltid spelat in i vår replokal med minimalt med utrustning. Vi vill försöka fånga en livekänsla med denna skiva, så vi tar vår tid med låtarna och planerar för en ordentlig utgivning. Vi har också turnerat och arbetat en hel del, så ledsen för att det tar så lång tid!