Intervju: Egyptian Hip Hop

Alex Hewett gör en paus i repandet, lite lätt anfådd svarar han något försiktigt med en tydlig brittiska accent över världens sämsta linje. Jag kan knappt skönja de ord som inledningsvis slinker ur hans mun genom den här telefonlinjen. Hade jag inte vetat att han befann sig i en replokal hade jag förmodligen gissat på att hans turnerande tagit honom till telefonernas bakgator. Sångaren i Manchester-bördiga Egyptian Hip Hop berättar att de gör de sista förberedelserna inför en stundande Europaturné, vilket också innebär bandets första visit i Sverige.

– Det ska bli riktigt roligt. Förhoppningsvis gör vi en bra spelning och har jävligt roligt på köpet. Det är första gången vi gör det här, här hemma har vi mest varit förband och det är inte riktigt samma grej.

Men det blir inte bara ett stopp när Egyptian Hip Hop gör celebert besök på svensk mark. Torsdagskvällen är Göteborg och Pustervik bandets destination för att sedan avrunda med en spelning på Kägelbanan i Stockholm dagen därpå. Men trots att bandet tidigt snappades upp av den brittiska musikpressen på ett relativt tidigt skede, var inte Egyptian Hip Hop en självklarhet, inte ens för bandets medlemmar.

– Vi visste egentligen inte så mycket när vi drog igång det här, namnet är mest en kul grej, väldigt udda, men det skapar också någon slags nyfikenhet för det återger inte någon självklar definition av vad vi gör. Och vi förväntade oss inte att det skulle hända, det vi gör idag. Inledningsvis visste vi inte ens hur vi skulle göra en låt, vi lekte bara lite.

Påverkar det faktum att ni är från Manchester och stadens musikaliska historia era val eller er musik?

– Självklart har det påverkat oss, men inte i någon större utsträckning än andra städer eller band, Manchester är inget speciellt för oss och vi färgas lika mycket av band från Afrika som band härifrån.

Staden som är hem till britpop har de senaste åren lyckats rota sig ur Oasis-träsket och bjuder numera på ett mer pulserande musikliv än det grepp som bröderna Gallagher höll om staden på gott och ont de senaste decenniet.

– Man skulle kunna se det som en enda stor bakfylla eller en enorm gråzon och kanske har det hämmat och resulterat i tusentals gitarrband. Detta ständiga fokus på Oasis. Men nu finns det även en intressant elektronisk scen här.

När man nämner Manchester är det nästan oundvikligt att inte nämna stadens två fotbollslag som delar staden i två läger, å ena sidan United å andra Manchester City.

– Jag bryr mig egentligen inte, har aldrig haft något vidare intresse, så kan inte ta ställning om vilket lag jag håller på och ingen annan i bandet har något större intresse för fotboll. Min familj däremot, de håller på City.

Foto: Tom Cockram

http://www.youtube.com/watch?v=UgkVasro6lQ