Intervju: Henrys Dream

Vad definierar vi egentligen som festival numera? I en tid då media fokuserar helt på festivaldöd och publikrekord verkar det som att många glömt bort själva essensen; konsten. Men det är inte bara media som fått storhetsvansinne, tendensen finns även hos festivalerna. Henrys Dream bryter alla jävla normer, det är sjukt befriande.

Det är inte en hemlighet att det är i Danmark som kulturen blomstrar, jag vet inte hur många gånger jag dampat lite över tangentborden över att Köpenhamn får besök av den ena efter den andra, medan Sverige lämnas utanför. Jag är därför inte förvånad att det är i Danmark vi hittar en festival fylld med fingertoppskänsla och hemlighetsmakeri. Hur man valt att spela på mystik som ett ess i rockärmen när andra festivaler öppnar stora plånboken för band som gjort sitt, stavas rättvisa. Det är samtidskänsla och framtidstro som går som en röd tråd kring den danska festivalen

Henrys Dream, några av er tänker förmodligen på Nick Cave & The Bad Seeds sjunde giv, mycket riktigt finns det en koppling berättar Esben Weille Kjær en av arrangörerna bakom den nya uppstickarfestivalen som går av stapeln till helgen.

– Han arbetar också med gränslandet mellan fiktion och verklighet. Så för oss var det som hittat att referera tillbaka till en väldigt stor tänkare och låtskrivare som Nick Cave.

Vad är det ni drömmer om?

– Förändring tror jag. Jag lever för att skapa och för att se så många aspekter av livet som möjligt. Henrys Dream är ett väldigt ambitiöst projekt och precis som mitt liv er festivalen förankrad i processen, utvecklingen och experimentet. Vi vet inte produkten, men springer ut i det okända för att hitta svaret.

På den här sidan sundet är Esben Weille Kjær förmodligen ett ganska obekant namn, men i Danmark är det många som rycker i honom. Redan som 16-åring var han med och färgade kulturlivet, nu möter han politiker, debatterar kultur och bidrar till den blomstrande kulturscen som kan ses i Köpenhamn. Det är med andra ord en person som gjord för en festival som vågar förändra.

Festivalen som äger rum i dagarna tre har ännu inte tillkännagivit var festivalen äger rum. Tidigare har vi hört koncept som What We Do Is Secret har tillhandahållit där man på förhand inte vet vilket band som lirar – det här är tvärtom.

– På torsdag kl 10 offentliggör vi platsen. På hemsidan kan man följa en livestream från området redan klockan nio för att se hur det ser ut och hur festivalen redan startat igång. Det är begränsat hur mycket jag kan berätta om platsen, men det är en gammal cementfabrik cirka 25 minuter från Nørreport.

Stämmer det att man inte får återvända till området om man en gång gått ut?

– Det var meningen från början, men vi har beslutat oss för att inte genomföra det så. Vi kunde helt enkelt inte stänga in folk för myndigheterna och vi hade inte lust att ta på oss polisrollen och stödja den hierarki som råder i resten av samhället då Henrys Dream ska vara en frizon. Anledningen till att vi ville göra det från första början var att vi har nytta av folks fulla uppmärksamhet på festivalen och vi tycker det är en dum idé att hoppa mellan kulturella upplevelser och på så vis vara en passiv iakttagare.  Istället för att dyka ned och fördjupa sig i en situation som kan bli magisk om man bidrar istället för att enbart titta på.

Hela projektet genomsyras av konst – ser ni hela ert koncept som ett konstprojekt?

– Henrys Dream är ett stort konstverk där konstperformance, musiker från hela världen, dansare och publiken integrerar innanför ramarna. När festivalen är över kommer dokumentationen ställas ut på ett galleri i Köpenhamn där verket kommer heta ”Henrys Dream 2013”.

Mystiken – hur viktigt är det för festivalen och dess koncept?

– Människor är beroende av information det är kort sagt för tråkigt att informera om allt. Om folk känner till allt kring upplevelsen börjar de också att förbereda sig. Det är precis det som vi vill undvika då vi vill att alla på festivalen sk vara impulsiva.

Ni visar upp en enorm fingertoppskänsla, utsökta namn som No Ceremony, Molly Nilsson, Tiger Love och Zombelle pryder era affischer – fanns det några drömbokningar som föll på mållinjen?

– Vi hade lite storhetsvansinne i början, det har vi nog hela tiden, och skrev till artister som Grimes, Crystal Castles, The Knife och The Weeknd.  Det gick inte i år, så vi har börjat på ett annat sätt. Men för att svara på din fråga så tror jag att alla bokningarna är drömbokningar. Vi har enbart bokat musik som vi verkligen är fascinerade av både estetiskt och musikaliskt.

3000 biljetter släpps till Henrys Dream som går av stapeln 18-20 juli. Har du möjligheten ta dig till vad som kan bli en once in a life time-experience, framtiden är osäker, festivalen lever i nuet.