Intervju: Hultsfred

Vi åker ut till Hultsfredsfestivalen 2013, numera beläget i Stoxa, på måndagen. Det är en bra bit ifrån huvudstaden, framför allt när man ska ta sig dit utan de Swebus-transporter som satts in under festivaldagarna. Ditvägen fungerar hyfsat – pendeln ut till Märsta och sedan byte till buss mot Sursta. Tillbakavägen är ett större problen. Vi missar bussen hem med en minut och fastnar i ett landskap som lika gärna skulle kunna ha varit det omtyckta och legendariska Smålandsområdet där Hultsfreds tidigare festivalupplagor ägt rum (… alltså i Hultsfred). Det är ett fint landskap och en lummig, vackert inramad tavla som torsdagen, fredagen och lördagen kommer att spenderas på. Men det är inte jättelätt att ta sig därifrån i vanliga fall. Nästa buss går en och en halv timme senare. Den tar i sin tur en och en halv timme och innehåller fyra byten.

Det kommer inte alls vara lika problematiskt att ta sig dit eller hem under festivalen. Jag vill mest belysa kritiken kring att den anrika Hultsfredsfestivalen plötsligt transformerats till en stadsfestival. Det har den inte. Hultsfred Stockholm ligger i Stockholms län men den ligger definitivt inte i Stockholm.

I årets artistuppställning varvas legender som My Bloody Valentine och Portishead med nutida gitarrhjältarna Phoenix och Arctic Monkeys. Dessutom finns det drösvis med lovande småakter som kommer ta över Hultsfreds mindre scener. Vi satte oss ned med FKP Scorpios presschef Ami Mörén för att prata om den uppmärksammade flytten, spelschemat, Looptroop Rockers, butlers och framtiden.

Ni flyttade festivalen från Hultsfred till Stockholm tidigare i år, vilket blev mycket omdiskuterat. Har flytten fått den eftersökta effekten, biljettmässigt?

– Det har gått bättre än om vi hade haft kvar den, om vi ser på de beräknade prognoserna. Däremot har det ju inte sålt på som vi hoppats. Både Siesta och Peace & Love har gått i konkurs, och folk verkar av flera olika faktorer köpa sina biljetter sent i år. Många har ju förlorat pengar i och med inställda festivaler. Det leder ju till att man blir lite osäker som besökare när man ska till att köpa festivalbiljetten. Så det är väldigt tråkigt – speciellt nu efter att två av Sveriges äldsta festivaler gick i graven.

Ni gick ut med garantier gällande att Hultsfred blir er. Märktes det av?

– Det är lite svårt att säga effekten av det just nu. Biljettförsäljningen går alltid upp när det närmar sig festival, oavsett.

Räknade ni med reaktionerna ni fick?

– Det är svårt att beräkna. Vi förstod att folk skulle bli lite upprörda men det väckte starkare känslor än vi hade trott. Men reaktionerna har kommit från båda håll, vi har fått väldigt mycket positiv respons också. För oss var beslutet ett sätt att kunna genomföra festivalen överhuvudtaget.

Ni valde att ha kvar namnet också, tror du det har påverkat?

– Ja, precis. Det är självklart att det har med det att göra. Men det är svårt att byta namn tre månader innan en festival. Jag tror personligen att det hade blivit reaktioner även om vi bytt namn och tagit med alla banden också. Det här var ett sätt för oss att få festivalen och den känslan vi skapat med den de senaste två åren att överleva.

Vilken av era akter är du mest nöjd med?

– Jag är mest nöjd med My Bloody Valentine. Det är det jag ser fram emot mest.

Sedan Hultsfred återuppstod har festivalen varje år ståtat med extremt många up-and-coming-akter. I år är det kanske fler än någonsin. Vi älskar det – men kan ni även se ett problem i att till en viss del boka så vågat?

– Som jag ser måste man ha de stora namnen för att folk ska lockas och tycka att det är värt. Även om vi har hundra små akter som är skitbra – om du som betalande slår ut det får du se grymt mycket bra musik för pengarna. För festivaler krävs det oftast att man har några stora headline-namn för att folk ska komma, jag tror att det är kombinationen som gör det. Och jag tycker det är roligt att ha det utbudet, som jag ser det är kanske mycket av det mest intressanta på de små scenerna.

Är det ett uttalat koncept?

– Ja, just med Hultsfred vill vi ha lite större namn men även en del mindre för att kunna erbjuda besökarna möjlighet att upptäcka nytt och inte bara sånt man kanske sett eller hört innan. Det bästa med att gå på festival kan jag nästa tycka är när man råkar hamna på en helt grym spelning av ett band man aldrig hört innan.

Kommer ni fortsätta med det för Stoxa?

– Det är svårt att säga i dag men det här är ett koncept vi själva gillar väldigt mycket. Vi har en stor bred festival och vi har en rockfestival. Vi tror mer på koncept och att nischa sig. Alla festivaler ska ha ett eget koncept och det ser jag att vi kommer att fortsätta med.

På en skala 1-10 – hur svårt är det att sätta ett spelschema och vara helt nöjd?

– Det är ju inte jag som gör det men som jag förstått det är det väldigt svårt. Det är ju typ en tia. Du sätter det, det måste passa, man får flytta om. Det hade varit en skillnad om man dels kunde boka alla akter man hade i åtanke från början men eftersom bokningen är en process som pågår ungefär från augusti fram tills nu blir det ett väldigt pussel. Och tyvärr blir det krockar.

Var ersättningsbokningen av Looptroop Rockers medveten, utifrån det meme som lyder ”Looptroop ersätter”?

– Jag tycker att Looptroop får oförskämt mycket skit på nätet i och med det. De är en av Sveriges största hiphopgrupper. De har släppt en fantastiskt bra skiva nu på svenska och är ett bra live band. Skitgrymt att de kan med så kort varsel. Jag vet att det har varit ett skämt på internet sen Way Out West men vi står ju för den, vi är glada för den bokningen.

Det är alltid svårt, det går inte att jämföra Modest Mouse och Looptroop genremässigt. Det är ju problematiskt – har du en avbokning en vecka innan festivalstart är det svårt att få dit ett nytt, likvärdigt namn. Och då är det bra att vi överhuvudtaget kan presentera en ny grym akt istället för att ha en lucka.

Hur är det som arrangör när band ställer in för att bandet prioriterar att göra färdigt en ny platta?

– Det är tråkigt, det är det ju. Man tycker ju att de borde kunna planera… nej men, det är tråkigt vilket skäl det än handlar om. Just Modest Mouse är kanske extra trist, det var en av de första bokningarna och som dessutom kändes kul och passande. Men så är det, de kommer tillbaka till Europa nästa år och vi får se om de spelar på Stoxa då.

Vem har underligast rider?

– Festivalriders skiljer sig alltid från vanliga konsertriders och jag har inte helt koll på hur det ser ut på den fronten. Men om vi ska prata utifrån mina tidigare erfarenheter tror jag att Diplos rider på Nalenspelningen i Stockholm var den roligaste. Han skulle ha typ en Playboy från 69, massa uppblåsbara djur och sen hade han även fred på jorden.

Strök ni det?

– Fred på jorden? Vi jobbar på det.

I Red Bull Wristband kan man omvandla energi till belöningar. Bland annat kan man vinna en personlig festivalbutler. Har ni rustat upp ordentligt med butlers?

– Haha, ja. Vi har ju ett samarbete med Red Bull och att vinna en butler är en del av Red Bull Wristband Challenge. Vi tycker det är roligt att de kommer och gör roliga aktiviteter på området. Det är ju trevligt att de kommer ha butlers som servar en mitt i tältlivet. Som jag förstått det ska de bara ha ett par butlers. Jag tror inte det kommer stå ett helt tält fullt med butlers som väntar på er, men man vet ju aldrig!

Vad beror det på att det går så bra i Europa men att det i Sverige varit jobbigt för flera festivaler i år?

– Jag tror att vi är en lite otrognare publik i Sverige. Utomlands finns det många exempel på besökargrupper som handlar biljetter till en festival utan att de vet vilka artister som kommer att spela. Man bygger ju upp nåt där såklart, och då vet besökarna att det kommer bli bra. Men det har aldrig riktigt fungerat i Sverige, då det känns som att folk flyttar till det nya som händer.

Det krävs nåt nytt och fräscht?

– Ja, Bråvalla säljer på över förväntan och det är ett exempel. Sen har vi ju en extremt stark lineup även där.