Intervju

Jamie xx

Publicerad: 24 mars 2015 av Rikard Berg

Jamie xx hade från början en tillbakadragen roll som beatmakare i The xx, men det tog bara något år innan han började presentera sig under eget namn. Singlarna NY Is Killing Me och I’ll Take Care of You, som var remixer på spoken word-inspelningar från Gil Scott-Heron, visade upp en enorm talang. Snart var han i full rullning och jobbade med artister som Drake, Radiohead och Alicia Keys. Den dansanta musiken tog många på sängen och stod i kontrast till The xxs svårmodiga indiepop.

Vi mötte upp honom i Stockholm i februari och pratade om hans debutalbum In Colour som släpps i juni, framtiden för The xx och baletten som får premiär i sommar.

Ditt första soloalbum är äntligen färdigt, vad har dina ambitioner med det varit?

Titeln är väldigt talande för vad jag strävat efter – In Colour. Många har bilden av The xx som svartvita och färglösa men det finns så mycket mer hos oss som jag vill visa upp med den här skivan.

Det syns ju på dina färgglada albumomslag också, kontra The xxs svartvita.

Exakt!

Är det en anledning till att All Under One Roof Raving inte finns med på albumet? Att den känns mindre färgglad?

Ja, så är det nog. Den passade inte in i albumets tema helt enkelt. Hur som helst har det efter några års musikskapande blivit så mycket musik som bara ligger där, så det känns skönt att samla ihop allt och ge ut det. Vissa låtar har tre fyra år på nacken.

Du har tidigare sagt att dina bästa låtar har skrivits väldigt fort, varför har albumet trots det dröjt?

Vissa låtar har kommit till mig på bara ett par dagar, medan andra har tagit mycket längre tid att skriva. The Rest Is Noise till exempel, den har jag fått ta långa pauser från för att sedan kunna jobba vidare på.

The Rest Is Noise känns som en väldigt romantisk låt, har jag rätt?

Ja, absolut. Det kanske är just det som gjort att det tagit tid. Good Times är ett exempel på en låt som gick mycket fortare att producera. Jag var i New York och blev inspirerad av hiphopscenen där så när jag kom hem gjorde jag den på typ två dagar.

Vilken låt på albumet är din favorit?

Det där är så svårt. Jag tycker alltid att när jag jobbar på en ny låt så är det min favorit, för att jag är så inne i den. Men nu när allt är klart så borde jag ju kunna se på det med nya ögon… Gosh kanske? Den är härlig.

På tal om Gosh så får den mig osökt att tänka på de första scenerna i 70-talsfilmen The Wicker Man, när de filmar öde skotska landskap från ett flygplan. Är det konstigt av mig, med tanke på att det är en klubblåt?

Nej, det är bara kul att höra! Jag föreställer mig inte heller något klubbliv när jag gör min musik. Jag tänker på helt andra saker än folk som dansar.

När du gör musik, hur vet du vad som blir solomaterial och vad som blir något för The xx?

I The xx börjar det inte med mig, utan med att Romy (Madley Croft) eller Oliver (Sim) skriver något och så bygger vi vidare på det. Så allt jag gör med dem händer från början utifrån deras idéer. Om jag börjar jobba med något på egen hand så blir det något som jag släpper själv.

Så de låtar på In Colour där Romy och Oliver sjunger var det du som skrev från början?

Ja, de började med mig och sedan skrev de texterna ovanpå det.

Hur går det med det nya The xx-albumet?

Vi håller fortfarande på och skriver, sedan åker vi och spelar in i mars. Efter det får vi se hur allt blivit, det är ingen stress med det. Albumet kanske kommer ut i höst, kanske nästa år.

Ert förra album, Coexist, sa ni var inspirerat av klubbmusik. Är nästa album också det?

Jag skulle inte säga det. För min egen del så åker jag runt mycket och kör dj-sets och lever i klubblivet, men så är det inte för Romy och Oliver. Året innan vi gjorde Coexist så festade vi däremot alla mycket, så det var därför det albumet blev som det blev.

Vet du om någon av de andra också är på gång med en solokarriär? Romy xx?

Inte vad jag vet, men jag skulle gärna se henne göra det. Hon skickar musik som hon gjort till mig hela tiden, det finns massor.

Hur många outgivna The xx-låtar har ni just nu ungefär?

20 kanske, men sedan väljer vi typ elva av dem, det är det bästa antalet låtar för ett album. Vi ska se till att det blir en sammanhållen platta, att det berättar en enhetlig historia. Jag tycker att det är viktigt, även om ingen lyssnar på album längre.

Man skulle kunna säga att du har en fot i den brittiska indiescenen via bandet och en i dansscenen via solokarriären. Vilken av scenerna mår bäst just nu?

Ingen av dem, tycker jag egentligen. När vi började för några år sedan var det väldigt mycket spännande som hände i båda av dem, men nu står det lite stilla. Det här kanske kommer att låta konstigt, men det får mig att bli exalterad. Då vet jag nämligen att någonting spännande är på väg att hända. Vad vet jag inte, men någonting. Det finns så många musikaliska fickor i London att det aldrig någonsin stannar av.

Jag har en idé åt dig: har du funderat på att ha dansare som improviserar under dina dj-sets? Jag tänker som i videon till Sleep Sound.

Nej, det har jag aldrig tänkt på, men det är en bra idé. Jag vet att Grimes gör något liknande. Och när jag spelat i Tyskland har de haft som ett podium bakom mig där folk från publiken kan gå upp och dansa. Det är en kul grej, det blir mer engagerande att titta på då. Annars har jag bara en ljusshow.

Om du tänker tillbaka till 2008, innan The xx slog igenom – var såg du då dig själv vara i dag?

Oj, jag funderade inte över det på den tiden. Jag var väldigt trött på skolan, så jag hoppades på att det skulle hända någonting med musiken. Det var mycket dj:ande för mig då, jag åkte runt på små klubbar och barer och spelade, men det var aldrig någon som lyssnade. Mycket soul och jazz blev det, men även lite elektroniska grejer jag gjort själv.

Apropå jazz, har du sett filmen Whiplash?

Ja.

Du är lite lik Miles Teller. Känner du igen dig i hans roll, att du blir besatt av din musik?

Haha, tack antar jag! Ja, definitivt. Det är i sådana lägen som jag tar en paus från allt. Jag var hemma i London en längre period nyligen för första gången på länge, det var så himla skönt. Det är det bästa som hänt mig hittills i år.

Vad ser du mest fram emot 2015?

Att en balett som jag gjort får premiär i Manchester i juli och som sedan åker ut på en världsturné. Jag kommer inte själv att följa med den för att jag har så mycket annat, men de kommer att spela min musik där. Det är mest elektroniskt, med några instrument som är live. Sedan ser jag förstås fram emot att albumet kommer ut så att folk äntligen får höra det.

Läs också

Array ( [0] => WP_Term Object ( [term_id] => 1233 [name] => Jamie xx [slug] => jamie-xx [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 1234 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 58 [filter] => raw ) )