Jazz Cartier

Utanför hotellet belägrat på Stortorget i Malmö pågår en familjefest. Karusellerna är på plats och den oändliga churros-kön är ett faktum. Malmöfestivalen är inne på sin näst sista kväll. Gratisfestivalen som år efter år skämmer bort staden med såväl svenska som internationella drömbokningar. I kvällens spelschema hittar vi en av de starkast lysande stjärnorna på hemstadens mörka himmel. En hemstad vars hiphop-scen idag kan erbjuda såväl stora världsstjärnor som en blommande underground-scen. Vi har träffat prinsen av Toronto – Jazz Cartier.

Det har varit ett hektiskt år för rapparen, vars födelsenamn är Jaye Adams. I april 2015 släpptes mixtapet Marauding In Paradise som ledde till lovord från Billboard, Complex, en nominering till Polar Music Prize och framförallt ett erkännande som en av de nya förmågorna i staden som givit oss artister som Drake och The Weeknd. Vidare kom studiodebuten Hotel Paranoia och nu är resan igång på riktigt. En resa som redan har tagit honom världen runt.

Första spelningen här i Sverige, vad vet du om landet?

– Mats Sundin är från Sverige! Han spelade för Leafs (Toronto Maple Leafs, hockeylag reds. anm.). Och sen massa andra random facts men det är det första som jag kommer på.

Det har varit en jävla resa för dig. Du har släppt 2 mixtapes på ett år och nu anses du vara en av de mest intressanta rapparna där ute. Hur känns det med all hype som omringar dig?

– Ja, det har verkligen gått snabbt. Jag är jätteglad. Det har redan tagit mig till Sverige så jag kan inte riktigt klaga.

Känner du någon press gällande framtida projekt? Att inte lyckas ta sig vidare från ”internet-hypen”?

– Jag känner faktiskt ingen press alls. Jag tror att det kommer inspirera mig till att göra bättre musik.

I en beskrivning av Jazz Cartiers musik hittar du nästan alltid adjektiv som mörk, kall och hård. Egenskaper som är utmärkande för det ljudlandskap som det senaste årtiondet format det vi karakteriserar som ljudet av Toronto. Det är en ljudbild som till stor del formats av de tidigare nämnda världsstjärnorna och vidare fortsatt förvaltats av artister sammankopplade med dem. Artister som Partynextdoor, Roy Woods och dvsn är samtliga likväl barn av detta. Men på frågan kring varför han i sin musik närmat sig de hårdare landskapen ger han en alternativ förklaring. En förklaring som ofta hörs av svenska artister som får stå till svars för ”den svenska melankolin”.

– Jag tycker inte om att prata om personliga svårigheter. Så musiken blir ett sätt för mig att ventilera. Men ja, folk säger att det är mörkt. Personligen tycker jag inte den känns så mörk. Men jag kan förstå varför folk tycker det. Toronto är en väldigt mörk plats. En kall plats. Natten startar kl. 5 på eftermiddagen och solen går inte upp förrän kl. 8 morgonen därpå. Så det är alltid mörkt. Lite som i Sverige.

Vi fortsätter prata om Toronto och scenen som han numera är högst delaktig i. Det är en scen där det numera finns flera olika skikt inom vilka en rappare kan få plats i. Vilket också leder till en tydlig hierarki. Trots att stadens scen har visat sig ha ett väldigt kollektivt tankesätt med Drakes OVO som främsta hubb så har det också sipprat igenom negativ energi i form av artister som blivit anklagade för att försöka låta som just Drake, främst kring Tory Lanez. Trots att Jazz inte har något att säga om just den konflikten (förutom att han ”älskar dem båda”) så vill han klargöra att många aspirerande artister tar saker för givet i hans hemstad. Artister som i slutändan äts upp av pressen som kommer med att representera Toronto år 2016.

– Jag kan bara prata om min syn på det men för mig känns det bra att vara förknippad med Toronto. Jag har jobbat riktigt hårt för att bli den jag är idag och för att få göra det jag gör idag. Många andra har inte det. Och i Toronto är det en tydlig distinktion mellan de som jobbar hårt och de som inte gör det. Så jag älskar att vara baserad där, men många andra tycker nog det är jobbigt.

Jazz Cartier är född i Toronto av jamaicanska föräldrar. Men hans musikaliska influenser sträcker sig väldigt mycket längre än så. Med en styvfar som var diplomat har Jazz bott i ett dussin städer världen över under sin uppväxt. Med stopp i bland annat Idaho, Barbados, Houston, Kuwait, Georgia, Connecticut och Virginia har artisten fått en chans att formas utav saker utanför Kanadas gränser.

– Jag hatade det till en början. Jag förstod inte riktigt hela grejen förrän senare. Men nu, när jag tittar tillbaka förstår jag att det har gjort mig till den jag är. Jag skulle förmodligen vara en helt annan person utan upplevelserna som kommit med resandet. Det känns verkligen som att det har format min musik och mitt perspektiv på livet i allmänhet. Du vet, folk från Toronto lämnar sällan staden, så deras syn på saker brukar ofta vara väldigt trångsynt. Det är inte min.

Hur skulle du säga att man kan höra det här i din musik?

– Bara i musikens personlighet, du vet. Karaktären. I hela visionen.

Så vad är visionen?

– Visionen.. Visionen kommer nog inte vara klar förrän om 10 år. Det är mer en långsiktig grej än något kortsiktigt. Men allt kommer att tydliggöras under vägens gång.

Det känns som att hiphop-scenen idag handlar mer om produktivitet än någonsin, åtminstone på ett kommersiellt plan. Med Future, Young Thug och t.o.m. Drake skrytandes över projekt som det gjort klart på några dagar. Och sen hör man dig prata om att du vill att din musik ska vara evig. Att du ofta återvänder till dina projekt innan du släpper dem. Blir du någonsin stressad över tempot idag?

– Nej, inte direkt. För du vet, folk kan pumpa ut material bäst de vill. Men så fort det är ute så kan man känna hur mycket tid som lagts ner på det. Och därefter vet man hur lång livslängd dessa projekt har, oftast runt två veckor. Så efter en månad kommer ingen orka lyssna på det mer. Men de projekten som du lägger ner tid på, de varar. För alltid. Så det besvärar inte mig alls. Det gör faktiskt mitt jobb mycket lättare, känner jag.

Du ska ut på turné med Post Malone i höst, vad har du för förväntningar på det?

– Det borde bli en av årets bästa turnéer. Det kommer bli galet! Post är en god vän till mig.

Har ni varit i studion tillsammans något?

– Nej, inte än. Men det dyker nog upp tillfällen under turnén.

my new favorite song Lil Wayne by Jazz Cartier prod. By Lantz!!! I f’n luh dat shyt! Preshiate it!! Funny as fk but dope!

— Lil Wayne WEEZY F (@LilTunechi) 3 juli 2016

Innan vi skiljs åt och Cartier ska vidare till att förbereda sig för kvällens spelning vill jag prata om en av årets höjdpunkter för rapparen. I början av juli släppte han en tribut till sin favoritrappare Lil Wayne, döpt efter Weezy själv. Låten ”Lil Wayne” blev snabbt en Soundcloud-hit och nådde inom ett dygn till och med huvudpersonen. Men det slutar inte där. Som om det inte vore nog twittrade också Lil Wayne att tributen var hans nya favoritlåt.

– Det är helt jävla sjukt. Det var.. Jag tappade det. Att höra det där från sin idol. Jag förväntade verkligen inte mig den där tweeten. Jag var ganska glad den dagen.

Var befann du dig när du såg det?

– Jag hade precis vaknat från en nap och var på väg till flygplatsen. Jag tror vi var i Vancouver och jag skulle ta en cigarett innan vi skulle iväg. Då märkte jag att min mobil gick loss mer än vanligt. Sen såg jag vad det handlade om och tänkte bara ”helvete, vad sjukt”.

Hatare kommer säga att den är photoshoppad?

– Exakt!