Intervju: MØ

24-åriga danska Karen Marie Ørsted, eller MØ som hon som artist kallar sig har blivit hyllad och jämförd med bland annat Grimes och Lana Del Ray. Och framtiden ser ljus ut för stjärnskottet. I NME har hon tilldelats utmärkelsen ”Band of the week” och hon har blivit uppmärksammad i allt mellan bloggar till brittiska giganten The Guardian. Debutplattan spelas in i London och Köpenhamn till våren och i mars hittar ni henne på SXSW. Vi ringde upp MØ i samband med att videon till singeln Glass släpptes, för nu är det hög tid att även svenskarna får upp ögonen för henne!

För de som inte vet än, vem är MØ?

– Jag växte upp i en liten stad i Danmark, Ubberud. Fick min första skiva när jag var sju år, Spice Girls och det fick mig direkt till att vilja hålla på med musik. Jag började spela på min mormors piano och när jag blev lite äldre började jag spela i band och på den vägen är det.

– Varför jag valde namnet MØ har två förklaringar. Dels är det taget  från min farfar som var konstnär och hade MØ som initialer, så det kändes helt naturligt att använda det. Men det betyder också ”oskuld” och passade bra när jag startade 2009 och inte riktigt lät som jag gör idag. Då var det tyngre electrobeats och ganska dirty texter, så MØ blev något ironiskt.

Vad har du blivit influerad av?

– Jag har hela tiden influerats av musik jag tidigare spelat och lyssnat på och inspireras samtidigt av det jag lyssnar på nu. Tidigare spelade jag till exempel i ett punkband och MØ låter idag inte alls särskilt punkigt men det kommer alltid att finnas någonstans i mig då det betydde väldigt mycket för mig.

Spelar du i andra band för tillfället eller tar MØ upp all din tid? 

– Jag är så upptagen med MØ just nu så att jag inte har tid med någonting annat. Men om jag en dag har mer tid så ska jag absolut försöka starta punkbandet igen. Jag älskade verkligen den tiden. Å andra sidan är det skönt  att ha mer än ett projekt igång samtidigt, då man ibland stirrar sig blind på det ena och  då kan det vara bra att andas i något annat.

Din farfar var konstnär och målade, har det alltid varit självklart att det är musiken som är din grej? 

– Musiken har alltid varit mitt stora fokus men jag går på konstskola, är inne på mitt femte år, och har arbetat en del med kollage och så som jag använder till MØ, bland annat till mina flyers. Jag har till exempel alltid varit intresserad av Sonic Youth och hur de använt sig av det visuella.

Är Sonic Youth även musikaliska influenser? 

– Ja absolut är de det, och även Yeah Yeah Yeahs men jag tycker samtidigt inte att MØ låter särskilt likt. Influenserna är snarare något jag hela tiden bär med mig i bakhuvudet någonstans när jag gör min musik. Så det är svårt att nämna några tydliga influenser då allt jag skapar är en produkt av allt jag lyssnat på och spelat själv tidigare i livet.

Hur var det att växa upp i en liten småstad och hur har det format dig? 

– Det finns både bra och dåliga saker med att växa upp i en liten stad. Jag menar, jag hade en jättebra uppväxt, men jag har alltid velat gå vidare och göra saker i livet och då är småstadslivet kanske inte det ultimata. Jag och mina vänner blev ganska uttråkade och drömde om att bli musiker och att flytta till storstan.

Och nu bor du i Köpenhamn?

– Ja det stämmer! Jag älskar att bo här och jag är säker på att jag vill stanna här även i framtiden.  Jag älskar att resa och det bästa just nu är att bo i en storstad och sen kunna resa iväg när man känner att man behöver det. Dock kvittar det egentligen vart jag är någonstans, stannar jag för länge blir jag rastlöst och bara måste ta mig vidare.

Skriver du mycket av musiken i Köpenhamn? 

– Man får inte glömma att jag fortfarande känner mig hemma hos mina föräldrar i Ubberud, precis som jag gör i Köpenhamn. Men även på resande fot, på tågen, kan jag känna mig hemma och därför spelar det inte någon jättestor roll just vart jag befinner mig när jag skriver mina låtar.

Du är aktuell med nya singeln Glass och videon släpptes nyligen, vad handlar låten om?  

– Den handlar just om att vara rastlös i en liten stad och rädslan för att missa saker och ting i livet och känslan av att inte kunna göra det där man verkligen har lust att göra. Om att ha en dröm om något och istället för att uppfylla den sitter man bara där och låter dagarna passera.

Du är alltså ständigt i rörelse, vad händer härnäst?

– Efter By:Larm i Oslo drar jag till Luxemburg, Schweiz, London och sen vidare till New York, Los Angeles och SXSW i mars.

Hur går det med skolan egentligen? 

– Haha, jag är extremt stressad just nu men försöker kombinera resandet med skolan även om det är tufft. Förhoppningsvis kan jag ta min examen i år men samtidigt finns det en risk för att jag blir tvungen att skjuta på det till nästa år. Det får bli som det blir!

Om du fick välja en festival att spela på i sommar, vilken hade du valt?

– Jag hade väldigt, väldigt gärna spelat på Roskildefestivalen här i Danmark. Annars är jag inte särskilt uppdaterad på just festivalfronten och har inte så bra koll på alla festivaler. Men Roskilde känner jag till väl och det hade känts riktigt speciellt att få spela där.