INTERVJU & RECENSION: KATAKOMB

Månen lyste starkt när Katakomb intog en dunkel scen för att sätta punkt för första dagens scenspelningar. Den instrumentaliska arsenalen kännetecknades av gitarr, bas, synth och bongotrummor. Det kubanska slaginstrumentets vibrerande klang smittade rappt av sig på publiken som efter ett fåtal minuter rytmiskt hade börjat slå sig för bröstet. Tonerna var överlag väldigt mystiska och främmande och smältes diskret samman med Hugo Welthers vemodiga röst. Basstråkarna och synthtangenterna duggade tätt och framkallade balerisk popmusik som passar utmärkt på en skärgårdsö. Spelningen kändes som en enda lång trans och stundtals blev ord överflödiga.

Bandet utgörs i dagsläget av kärnan André Laos, Hugo Welther och Erik Berndtsson samt basisten Gabriel Castro och perkussionisten Jonas Abrahamsson. För ett och ett halvt år sen inleddes låtskrivandet och målet som präglade den musikaliska karriären var inledningsvis glasklar.

A: Det här kanske låter lite fult men vi ville göra radiomusik á la NRJ. Vi tänkte: nu ska vi bli täta!

H: Vi ville ju sälja… men jag tycker vi lämnar det här och går vidare!

Ja, det lät ju inte alls NRJ-aktigt igår natt. Hur tyckte ni spelningen gick?

E: Det gick skitbra, det kändes som vi fick bra respons. Det är en jävligt trevlig stämning på festivalen och det kändes nästan familjärt när vi stod på scen.

Det var årets första festivalspelning och om sanningen ska fram så var det inte länge sen man för första gången stod på scen som ett enat band. På Manifestgalan som gick av stapeln tidigare i år erhöll bandet pris i kategorin ”Årets osignade artist” med motiveringen ”klubbig och solstänkt magi med ena handen i hårdisken och den andra i föräldrarnas skivbackar”.

A: Det är ju lite av ett ryggdunkspris för att visa att man har stöd och uppskattas så det var kul. Det har tagit fart rätt snabbt för oss!

Alla är överens om att inspirationskänslorna är många och att olika viljor slåss om att få utrymme. Erik berättae att det framförallt utkämpas en duell mellan Hugo som lyssnar på rock och André som diggar balearic.

E: Dom tjivas och möts till slut på mitten där jag försöka limma ihop det till en helhet.

G: …och jag spelar bas!

Perkussionisten Jonas kunde inte närvara under intervjun men de andra är inte sena med att diskutera hans ivriga trummande.

E: Det är lite balearic-vibben som kommer till uttryck genom bongotrummorna.

H: Det känns lite Talking Heads över det?

A: Alltså, Talking Heads klassas ju faktiskt lite som balearic.

A: Synd att Jonas inte är här själv och kan berätta mer om det, men så här ligger det faktiskt till: Vi satt och kollade på Palpitation förut och han fastnade för trumpeterskan så han gick iväg för att prata lite med henne…

Majoriteten av gänget är med i andra Göteborgsband som i viss mån påverkar musikskapandet.

H: När jag exempelvis är med Ram Di Dam jammar vi ihop ett arrangemang. Med Katakomb sitter vi istället studion och snackar fram det. Det är lite annorlunda men det är gött och inspirerande att ha sådana olika arbetssätt.

A: Jag kan uppleva att man influeras av de andra banden undermedvetet men jag känner att jag kanske får mer utlopp för mina house:iga idéer i andra projekt än just Katakomb, även om det såklart finns houseinfluenser hos oss med. Det känns hursomhelst som att vi alla är idésprutor och alla får synas och höras.

Ert namn, Katakomb, vittnar ju om att man kanske inte syns och hörs så mycket utan istället föredrar att hålla till under jorden?

A: Namnet var min idé och jag har blivit korrigerad flera gånger om dess betydelse. Jag var i Göteborgs katakomber med min far och det var så jag fick idén. Det finns tydligen två betydelser: en underjordisk begravningsplats eller bara underjordiska gångar mellan olika försvarspositioner, vilket egentligen säger väldigt lite om vårt band…

André tipsar även om att man får upp en Youtube-video på en kille som visar hur man bygger sin egen katakomb om man söker på just det ordet, något som Erik inte känner igen.

E: Jag har också sökt på det men då kommer det upp ett tyskt heavy metal-band med en Barbara-docka som det går vilt till med på scen…

Inom en snar framtid är det tänkt att man ska spela in en platta i Kroatien. En vän har en stuga där och André är övertygad om att det är rätt land att befinna sig i.

A: Det är väldigt urbaleriskt där, de har ju exempelvis inte så mycket sandstränder och allt känns väldigt naturligt. Det är lätt att få inspiration.

Hur är det med ön här då, vad tycker ni om Knarrholmen som festivalkoncept?

Alla: Helt jävla klockrent!

E: Det händer ofta att man ska bada och hamnar just på Saltholmen. Senast jag var där undrade jag varför man inte lika gärna kunde åka ut till en ö och bada där istället, och nu är man äntligen ”där”. Någonstans känns det som att öarna är väldigt exklusiva för de som bor på där så det känns kul att få ta del av den känslan.

A: Jag är mycket imponerad av hela arrangemanget. Det skulle verkligen kunna floppa vilket det lyckligtvis inte har gjort!

H: Ja, de har verkligen hittat rätt känsla med tanke på de pengar som fanns tillgängliga. Den röda tråden i bokningarna är jävligt imponerande faktiskt!

 

TEXT: MAKSIM MILENKOVIC

FOTO: VICTOR LUNDMARK, www.femtjugo.se