Intervju: Trummor & Orgel

Med nyligen släppta Out of Bounds i bagaget så ger sig Trummor & Orgel ut på vägarna. Efter att de med små men stadiga steg tagit sig in i våra hjärtan – på egna ben men också med otroligt lyckade samarbeten, så väntar nu världen.

Om några timmar kommer de att dekonstruera min tidsuppfattning i 60 minuter och få mig förlorad i underbar musik. Musik där endast fantasin sätter gränserna för de landskap som de varma tonerna målar upp. Men det är ännu bara förhoppningar då jag sätter mig mitt emot Anders och Staffan för att prata pop och planer att ta över världen.

Hur skulle ni med egna ord beskriva nya skivan?

– Ja, vad ska man säga om nya skivan…

– Den bästa hitills

– Nä, men det vi ville med nya skivan, jämfört med förra, var att ha lite mer upptempo. Någonting lite piggare.

–  Det tycker jag vi lyckades med.

Staffan säger att de framförallt var lite mer prestigelösa i vad de ville göra för typ av skiva. Innan har man tidigt sett åt vilket håll som det lutat. Han säger att en låt kunde sätta känslan för en hel platta.

– Visions var ju ganska dyster och vintrig. Lite filmisk och mörk. Men nu skrev vi bara låtarna och såg vad som hände. Ganska kravlöst.

I kombination med att man nu spelade in allting själv i den egna studion så blev detta en energikick. Innan har Cosmosstudion använts och bara haft ett fåtal, stressiga dagar har varit till förfogande. Självbestämmandet har därför medfört att spåren blivit mer genomarbetade. Något som jag själv får känslan av samtidigt som spontaniteten hela tiden är närvarande. Jag frågar hur de arbetar fram låtarna.

– Det är lite från låt till låt. Vissa är ganska ihopjammade, andra från melodier som man har kommit på hemma på kammaren. Vi jobbar ganska mycket efter en pop-mall med vers refräng för det är det vi lyssna på – pop.

– Vi har ju inte direkt något bakgrund inom jazzen.

Jag får känslan av att ni vill kombinera klassisk pop med just jazz.

– Ja, på 60-talet så var det mycket så i sig – jazz och rock. Vi vill ju göra många låtar så det blir väl någon slags blandning av jazz, pop och rock.

Anders håller med och säger att man på 60-talet försökte göra rock genom att spela hårdare jazz. Istället har Trummor och orgel ambitionen att göra det motsatta – göra jazz av rock. Han säger att det blir en helt annan fokus men lite åt samma håll som då. Det blir ett annat sätt att utrycka rock – inte i musik men snarare i form och känsla. Jag återgår till att fråga om nya skivan. På egna hemsidan beskrivs den som den mest kompletta. På vilket sätt?

– Den är varierad på ett sammanhållet sätt, säger Staffan och tecknar en kvadrat i luften.

– Den ska inte kännas som en lång låt vilket tidigare skivor ibland har gjort. Väldigt tematiskt bundna vilket vi också ha velat ha dem. 

Med en given sättning så kommer också ett sound som är ofrånkomligt flikar Anders in. Han säger att man helt enkelt utgår från bandnamnet och de givna instrumenten och att hitta andra sätt att variera sig på. Något som jag tycker att jag har märkt i de effekter man har lagt på vilket ger det hela ett mer modernt och intressant anslag.

Jag undrar vad de själva lyssnar på för tillfället.

– För mig blir det mycket pop som The Antlers, Death Cab for Cutie och Two Door Cinema Club säger Anders.

Staffan säger att man överhuvudtaget har lyssnat på den typen av låtar inför den nya plattan. Two Door Cinema Club verkar framför allt ligga bandet nära om hjärtat med sin direkta och klassiska pop. Något som också har varit målsättning hos Trummor & Orgel genom alla skivor.

Man kommer onekligen att tänka på film när man lyssnar till Anders hammond och Staffans slagverk men trots detta så säger de sig inte vara några direkta filmnördar. De tror istället att detta sker per automatik då man bara har låttitlarna att gå efter.

– De ger ett riktmärke.

– Instrumentalmusik är ju fantasieggande. Det enda vi kan visa är ju vad vi sätter för namn på låten.

– Kanske låter det pretentiöst men samtidigt så skulle det vara ännu mer så om vi bara satte nummer framför spåren.

Har ni planerat att själva bidra med mer filmmusik. Ni var ju med i Allt Flyter?

–  Det skulle vara otroligt roligt. Vi spelade ju också live till Jean Epsteins Fall of The House of Usher(fransk stumfilm från 1928 red.anm) vilket var otroligt kul och utmanande. Men om någon har något på gång så är de välkomna att fråga.

Och hur ser planerna ut efter denna miniturné?

–  Vi tänkte åka till England och spela på några ställen där.

Jag påpekar ett åtråvärt fint betyg i Mojo vilket de är otroligt glada och lättade över. Skämtsamt säger de att planerna på att erövra världen får vänta till nästa år. Samarbeten är en annan sak som varit förknippat med Trummor & Orgel. På frågan om drömsamarbeten så säger de att de har en del på gång som de inte vill avslöja innan de faktiskt har frågat dessa.

– Så att Paul McCartney får lite tid att bestämma sig.