INTERVJU: Washed Out

Det var inte länge sedan Washed Out gav ut Paracosm, mindre än två månader har hunnit gå, men när jag skriver det här har hösten svalt Göteborg och det känns som en hel evighet har hunnit passera. Flera av låtarna har fått växa långsamt i min bröstkorg och nu vill de ut. Den 8 oktober får de möjlighet till just det, då Ernest Greene och medmusiker gästar Debaser Strand för vad som känns som lika delar konsert och eskapismseminarium.

Jag har följt och fascinerats av Greene sedan High Times landade i limiterad kassettform för fyra år sedan, sett hur hans popularitet ökat, hur hans låtar förändrats och hur han själv gått från att framstå som den nya generationens Pavement-slacker till att vara en hårt jobbande man. När vi fick möjlighet att göra en intervju mailade jag över ett antal ämnen jag önskade reda ut frågetecknen kring och fick tillbaka punkter att ersätta med.

Många säger att chillwave dog lika snabbt som det föddes men många av huvudakterna associerade med subgenren har överlevt och valt spännande vägar. Har du fortsatt att följa band som Neon Indian, Small Black, Teen Daze och liknande? (Toro y Moi räknar jag med eftersom ni är goda vänner.)

Ja – i princip alla de banden är vänner till mig och jag är definitivt fortfarande en anhängare av deras musik, och jag tycker att det är väldigt intressant att se hur varje band har utvecklats över de senaste åren. Jag tror inte att någon av de här personerna någonsin planerade att göra chillwave-musik, så varje artist har fortsatt framåt i sin egna naturliga evolution.

Du växte upp med att lyssna på grunge och lära dig Nirvana-låtar på gitarr. Paracosm är ett litet steg i rockriktningen, kan vi förvänta oss att du snart sluter cirkeln och återvänder till soundet av dina barndomsinfluenser?

Jag tror inte det – när jag summerar min karriär tror jag att Paracosm kommer att vara det närmaste jag kom rockmusik. Jag har spelat med ett band under några års tid nu och låtarna tenderar att naturligt dras mot ett mer rocktyngt sound på grund av bandets uppställning (trummor, bas, gitarr, keyboard). Likväl är den nya musiken jag har arbetat på mer elektronisk och samplebaserad och långt ifrån den nämnda rockvärlden. Jag gillar verkligen idén om musik som ständigt föränderlig.

Du talade kort om den negativa aspekten med att ha Washed Out som ett heltidsjobb i din intervju med Pitchfork nyligen. Saknar du den kreativa friheten som ungdomen och sovrummet stod för?

Det gör jag. Med mindre ansvar fanns det mycket mer frihet – vilket är grymt för den kreativa processen. Men jag tror också att mina krav är betydligt högre på grund av den situation jag befinner mig i (vilket både är en välsignelse och en förbannelse). Ibland betyder det att arbetet inte är fullt lika roligt som förr – men i slutändan betyder det att jag skapar mina bästa verk.

Dina två fullängdare har båda avslutats med ett spår som är betydligt mer melankoliskt i jämförelse med övriga låtar, A Dedication och All Over Now. De talar båda om något som har kommit till ett slut. Är det ett koncepttema som du tror att du kommer att utforska mer framöver och kan du berätta lite mer om bakgrunden till dessa två låtar?

De skrevs båda två sent i arbetsprocessen kring skivorna och i vissa fall reflekterar de över de tidsperioderna. Med att avsluta ett album kommer en väldigt underlig mix av känslor för mig. Jag är tacksam och lättad över att vara färdig men också väldigt ledsen att jag måste lämna materialet bakom mig (vilket även inkluderar mitt mer normalarbetande liv). Så fort skivan är klar och inskickad till skivbolaget börjar vansinnet och det är en galen stress med möten och turnéer, något som också är kul men väldigt annorlunda.

I Falling Back kan man höra fåglar i slutet och på Don’t Give Up tror jag mig bland annat höra barn som leker i bakgrunden. Är det här ljud som du skulle kategorisera som ”drömska” och en del i den värld du målar upp på Paracosm?

Ja, jag såg på albumet som en enda stor dagdröm, flytande från en episod till en annan. De ambienta oljuden som du nämner hjälper för att förstärka det. Det är inte ett traditionellt album i den aspekten att där en låt slutar tar tystnad vid och sen börjar nästa. Jag ville att det skulle kännas som en lång rörelse.

Du besöker Sverige i höst, minns du något från 2011 då du senast var här? Kommer liveuppställningen vara annorlunda nu efter Paracosm-släppet?

Jag kommer ihåg Hultsfredsfestivalen. Det var riktigt roligt att spela i cirkustältet! Jag har fortfarande ett band men det består av många nya musiker – och vi tar med oss många fler instrument den här gången. Den nya plattan har många fler akustiska instrument istället för samples och synthar, så det lutar lite åt rockbandshållet som vi diskuterade tidigare.

Hur kom det sig att Feel It All Around fick agera intro till Portlandia och har den involveringen ändrat något för dig?

Fred Armisen var ett fan av Washed Out och hörde av sig direkt till oss om att få använda låten, vilket i förlängningen har varit en stor anledning till att Washed Out har växt till den nivån som det har. Jag känner inte Fred eller Carrie personligen men jag gillar deras arbete och inte minst serien. När Fred kom i kontakt med mig gick jag faktiskt med på att de fick använda låten innan jag ens hade sett något av det material de filmat, eftersom Portlandia ännu bara existerade på ett konceptuellt plan.

Ibland ligger dina låtar ganska nära ambientmusik – till exempel Weightless som ger mig samma känsla som när jag lyssnar på akter som Boards of Canada eller Tycho. Du gjorde dessutom en instrumental låt för The Sound of Creation tidigare i år, är det musik du kan komma att fokusera mer på?

Ja, jag är ett stort fan av ambientmusik och jag har alltid försökt att klämma in idéer från den genren i mitt egna arbete. Men samtidigt har jag fokuserat mindre och mindre på långsamma nummer sedan konserterna blivit större och större. Det kan vara svårt att få plats med tempofattiga ballader i ett set, vilket gjort att jag fokuserat mycket mer på att skriva upptemponummer

Med det sagt har jag arbetat mycket på nya låtar som inte har något att göra med mina livespelningar och som jag inte har någon plan på att framföra. Dessa hämtar betydligt mer inspiration från ambient.

http://youtu.be/so8HCG87RJM