Intervju: Wolf Alice

Vi mötte den brittiska indiekvartetten Wolf Alice, aktuella med sin debut-EP Blush, på Hulstfredsfestivalen tidigare i år.

Wolf Alice från norra London var en av de minsta bokningarna, och en av de mer överraskande, på årets upplaga av Hultsfredsfestivalen, till året flyttad till STOXA-området utanför Sigtuna. Med bara två hyllade singlar i ryggen i hemlandet och mindre än ett år efter att bildats gjorde bandet sin andra spelning utomlands, och ”den första vi flugit till” sen bandet bildades, på festivalens minsta scen inför en imponerande stor publik – speciellt med tanke på att deras speltid krockade med både John Talabot och AlunaGeorge.

Vi mötte bandet tidigare under dagen, strax efter att himlen öppnat sig och dränkt festivalområdet, backstage i ett isande kallt tält där halva line-up:en verkade ha dumpat sina instrumentfodral. Märkbart tagna av att få spela på samma festival som My Bloody Valentine, Portishead, The Flaming Lips och Arctic Monkeys så pass tidigt i karriären, utanför sitt hemland, var Wolf Alice charmerande och väldigt glada – trots att de hade en natt på den dyngsura camping att se fram emot innan flyget hem.

”Det hela började med att jag och Joff [Oddie] spelade lite gitarr tillsammans, lågmälda akustiska grejer bara”, berättar bandets sångerska Ellie Roswell, något som tydligt märks på det tidigaste av bandets material som fortfarande finns tillgängligt; den vackra folk-balladen Leaving You som kom i början på oktober förra året – det fanns tidigare ytterligare några spår, bland annat en tidig version av deras andra singel Bros, men dessa har tagits ner.

https://soundcloud.com/wolfalice/fluffy-2

Strax efter Leaving You rekryterades en trummis och bassist som dock snabbt hoppade av – ”en började på universitetet och en bröt armen” – innan bandet kompletterades med trummisen Joel Amey och bassisten Theo Ellis. ”Det blev betydligt högre volym, högre är alltid bättre – eller kanske inte” säger Joel med en blick mot Hultsfredsfestivalens stora scen där Imagine Dragons precis börjat spela sin radiorock så högt att konversationen nästan dränks totalt.

Efter två singlar i Storbritannien – Fluffy som släpptes i januari och Bros i maj – där både a- och b-sidorna mötts av lysande recensioner från NME, BBC och nästan varenda större musiktidning, radiokanal och blogg i Storbritannien kommer Wolf Alice att släppa sin debut-EP Blush den 7 oktober på Chess Club Records. Chess Club Records är för närvarande ett av Storbritanniens intressantaste skivbolag och hittills har haft en imponerande näsa för vad som kommer bli stort – bland deras släpp finns Mumford & Sons första två EP-skivor, singlar från Swim Deep och danska stjärnskottet MØs första singel. Däremot poängterar bandet att ”vi har inget kontrakt med Chess Club utan de släpper bara vår musik när vi har något färdigt” och att de har hand om allt utom själva släppet själva.

På de sex spår som för närvarande finns online; de tidigare nämnda Leaving You, Fluffy och Bros samt b-sidorna White Leather och Every Cloud och den första singeln från Blush; She, har bandet hunnit täcka in en rad olika genrer och inget av spåren låter likadant. Indiefolk, powerpop, indiepop, nittiotalsdoftande rock och en i det närmaste elektronisk ballad. ”Vi försöker inte blanda och byta genrer medvetet”, berättar Ellie, ”utan det blir mest bara så, det beror på vad vi känner för när vi skriver låten”.

Vid intervjun, strax innan att bandet ska börja spela in Blush, är entusiasmen över att äntligen släppa något längre än en singel redan där. ”Jag tror att när folk får höra EP:n, och så förhoppningsvis en skiva nästa år, kommer det bli tydligare vad vi vill soundmässigt. För än så länge har vi ju bara några singlar som var för sig är rätt olika”. ”En EP kommer att bli mer sammanhållen och man kan lättare höra hur allt hänger ihop – så är det vid våra livekonserter också, tror jag”, fyller Joel i.

Under det senaste året har den ofta dödförklarade brittiska gitarrmusiken fått något av ett uppsving med band som Palma Violets, Savages, Peace och Swim Deep, som mötts av överlag positiva recensioner – titta bara på hur Palma Violets höjdes till skyarna av den svenska journalistkåren tidigare i år. Bakom dem finns en rad band som kommit olika långt, och Wolf Alice är ett av banden som kanske ligger närmast ett genombrott just nu att döma av reaktionen när She släpptes igår, och utifrån sett är det lätt att klumpa ihop alla band som ”brittisk gitarrindie”.

”Det finns absolut en sorts scen, tycker jag” säger Ellie ”men inte direkt sound- eller genremässigt, det handlar mest om att vi alla är i samma ålder, alla känner alla lite ytligt i alla fall – och alla är trevliga, vilket jag inte hade kunnat tro i förväg”. ”Det känns som att alla mest bara är väldigt glada över att det går så bra och vill hjälpa andra. Det är ofta så att rätt små band tar med sig andra band som förband och att man hjälps åt, det är kul för alla verkar gilla varandra”. För Wolf Alices del har det handlat om förbandsspelningar åt bland annat Peace och Splashh som lett till att bandet spenderat sommaren med festivalspelningar på bland annat Latitude, Best Kept Secret, Longitude, Secret Garden Party och ja, Hultsfredsfestivalen, och fortfarande har Beacons Festival, End of the Road, Sŵn Festival samt en förbandsturné åt Swim Deep att se fram emot i höst. Mitt i alltihop släpps Blush och som det ser ut nu kommer det bara att fortsätta uppåt för Wolf Alice.

Foto: Magnus Olsson