Intervju: Youth Lagoon

Att den då 21-åriga Trevor Powers döpte sitt debutalbum till The Year of Hibernation kändes inte som en slump. När skivan släpptes hösten 2011 var det en av de första skivorna som verkligen profilerades som en sovrumsinspelning. Därefter skulle det dyka upp en sällan sinande ström av artister som var sina egna hantverkare hemma framför sänggaveln men vid den här tiden var det fortfarande långt ifrån uttjatat. Powers album lät just så – som en övervintring hemma i barndomsrummet, som att stänga om sig och inte komma ut tills vinterns alla månader passerat. Boise-sonen framstod i sammanhanget som en oskyldig pojke i en stor värld på jakt efter sanningar som missats av vuxenlivet.

Filmen Beasts of the Southern Wild, som hade premiär i Sverige i januari, har en fascinerande liten flicka vid namn Hushpuppy som huvudrollskaraktär. ”All the time, everywhere, everything’s hearts are beating and squirting, and talking to each other the ways I can’t understand”, säger Hushpuppy i filmens första scen. Just det är Trevor Powers musikprojekt Youth Lagoon för världen; en klok person fångad i sina egna tankar som försöker dechiffrera en värld han aldrig fullt ut kan förstå.

– Jag tror verkligen att alla är filosofiska till en viss punkt, säger Powers när jag frågar honom om ordet. Men inte alla kategoriserar det som det. Det kan låta som ett strikt och högfärdigt ord men filosofi förklarar egentligen bara saker. Det är att tänka rationellt. Men ibland kan inte ens rationellt tänkande förklara den andliga världen. Det är bortom vår förståelse.

När man samtalar med eller läser om den idag 23 år fyllda Powers finns det ett par ständigt återkommande intryck. Vid en första anblick kan tyckas att han pratar i gåtor, men det gäller att ta isär hans ord på samma sätt som man får läsa hans poetiska iakttagelser till textrader flera gånger om. Mycket slutar i diskussioner som skulle göra sig väl på lektioner i just filosofi eller psykologi.

– Jag studerade faktiskt en del psykologi när jag gick på universitetet och hur mycket jag än gillade det var det svårt. Det var ett sådant ändlöst ämne, så komplext. Den mänskliga hjärnan är intressant för mig eftersom min ibland inte verkar vilja stänga av. Den tjatar på mig. Jag tycker synd om personer som har det ännu värre på den fronten.

Ernest Hemingway fällde en gång citatet ”Happiness in intelligent people is the rarest thing I know.” Håller du med om det?
– Ja, jag tror det där är så sant. Att tänka mycket tenderar att leda dig längs med vägar du inte ens vill undersöka. Men jag menar – det är ingenting som kan stängas av, så man fortsätter ändå att besöka de där platserna i ens tankar vare sig man vill eller ej. De där platserna som hemsöker dig. Jag har aldrig riktigt fattat vad lycka är eftersom det är en så nyckfull sak. Det är en stor skillnad på lycka och glädje.

Hur går det till när du skriver?
– När jag skriver startar mycket av det likt en inre monolog. Sedan, efter att några av de mer röriga intiala idéerna blivit utmattade, formas grunden och jag dyker in i saker genom att börja experimentera mer ljudmässigt. Jag är alltid förvånad över vilka typer av ting som gömmer sig i mitt undermedvetna utan att jag visste att jag agerade bostad för dem.

Den 5 mars presenterar Trevor Powers sin nya samling av skygga tankevarelser genom uppföljaren Wondrous Bughouse. På förstasingeln Dropla adresserar han någon ”you’ll never die” men det är svårt att avgöra om det är något han intalar sig eller ett statuerande. Döden som ämne är något Powers ofta återkommer till – inte minst på det nya albumet.

– Jag vet inte om idén om döden blir enklare att hantera ju äldre man blir men jag tror människor ibland helt enkelt vänjer sig vid mörker. De vet vilken del av hjärnan de ska lämna saker, vilket sedan bara lämnas där. Jag vet personer som varit med om saker jag inte ens kan föreställa mig, men ändå fungerar de. Livet förändrar.

Ändå lever människan bakom hyllade Youth Lagoon fortfarande ett stillsamt liv hemma i Boise. Till skillnad från många av hans kollegor i musikbranschen har han ännu inte valt att bosätta sig i New York och exempelvis Brooklyn. Han säger att det är en av hans favoritstäder, men att Ohios huvudstad får fortsätta agera hem, åtminstone för nu. Jag frågar vad jag inte bör missa om jag skulle få för mig att åka till hans hemstad. Han svarar att jag borde köra vidare till Idaho City och supa på deras Lumberjack bar.

Nej, framgångarna har inte ruckat på hans vardagsliv alltför mycket – om man bortser från att mycket av tiden spenderas på vägarna då. I sommar tar turnerandet honom hela vägen till Emmabodafestivalen här i Sverige. Synar man årets artistfält står hans sköra inspelningar hittills ut ganska betänkligt från många av de tyngre elektroniska akterna.

– Jag kan knappt vänta. Jag har längtat efter att få komma tillbaka sen jag lämnade Sverige förra året. Och jag älskar elektronisk musik, framför allt artister som är dronebaserade. En av mina nya favoriter är Andy Stotts Luxury Problems. Ett underbart album,

I slutet av Beasts of the Southern Wild inser Hushpuppy vem – vad – hon är: ”I see that I’m a little piece in a big, big universe. And that makes things right.” Man kan inte göra allt, förstå allt och det är helt ok. Trevor Powers är inte stor men hans tankar är desto vidare. På gott och ont. I slutet av juli är Youth Lagoon tillbaka på svensk mark. Då med tio nya låtar i ryggen som lär dunka och tala på sätt vi inte fullt ut kan förstå. Det ska bli ett sant nöje att åtminstone försöka.