Into the Factory och den förbjudna festen

Tidigare i veckan nåddes vi av beskedet att Into the Factory tvingas ställa in. Polisen säger att de inte kommer ge tillstånd till arrangörerna. Bristande säkerhet på området i kombination med att besökarna förmodas bruka narkotika och “där tanken på att flyga från höjder inte förefaller alldeles främmande” uppges vara anledningen. Ingen förnekar att säkerhet på området är viktigt, men uttalandet om droger pekar på en drogförståelse i nivå med den hos tidigare justitieminister Beatrice Ask.

Motgångar likt dessa är inget nytt för techno- och housescenen. Svenska myndigheter har sedan technons etablerande i Sverige på 90-talet konstant motarbetat arrangörer, punktmarkerat klubbar och jagat danssugna gäster. Docklands skapade ett ramaskri som även långt efter klubben tvingats stänga ekat genom landet. När den skulle återvända i samband med Dans Dakar för ett par år sedan satte kommunen stopp. Här ska ingen få dansa hela natten, så länge det inte är på Stureplan. En annan talande bild var när Music Goes Further, arrangörerna bakom just Into the Factory, utannonserade sin ambulerande klubbturné Into the Episode. Det svenska stoppet i Göteborg, med turnéns klart största artist i form av Jeff Mills, stängde redan klockan tre. Jämför med helgens episod i Odessa, som öppnar vid midnatt och sedan pågår konstant i hela 18 timmar. Till och med eventet i Helsingfors erbjöd dans fram till klockan nio på morgonen.

Svenska myndigheters förhållningssätt kan ställas i kontrast med Detroit, vars borgmästare förra året erkände technons betydelse för stadens kulturliv och deklarerade en vecka som sammanföll med festivalen Movement som “Detroit techno week”. Eller med Berlin, där mytomspunna klubben Berghain nyligen fick se sina evenemang nå samma ställning som teater, opera och konserter med klassisk musik. I staden har technokulturen sedan murens fall varit sammankopplad med samhörighet, frigörelse och viktig företagsamhet. Att svensk techno som för över 20 år sedan satte Sverige på kartan med namn som Adam Beyer, Jesper Dahlbäck och Cari Lekebusch – som i dag fått sällskap av nya pionjärer och selectors som Varg, Abdulla Rashim, Jessie Granqvist och Johanna Knutsson – där utmanande skivbolag och kollektiv som Studio Barnhus, Drömfakulteten och Under Molnet fortsätter driva scenen framåt inte uppmärksammas mer, är lika förvirrande som det är nedslående.

Tittar vi enbart på drogproblematiken finns det andra tillvägagångssätt även där. Under förra årets Into the Valley i Rättvik stod svensk polis på centralstationen i Stockholm och visiterade besökare som klev på tåget norrut. Även under festivalen arresterades ett stort antal personer för just narkotikainnehav. Antalet rapporterade våldsbrott, stölder och våldtäkter var noll. Ordningsvakterna och besökarna verkade eniga om att festivalen var lugn och kärleksfull. Samtidigt gick Classic Car Week av stapeln, med fylla och våldsbrott som följd. I princip samtliga större festivaler i Sverige har en rapportering som präglas av våldtäkter, stölder och misshandel, men ses ändå som viktiga och beskrivs gärna som familjevänliga.

I helgen ägde festivalen Cult Cosmic rum utanför Norrtälje. Polisen beskriver demonstrativt festivalen som ett ”musikarrangemang” (ja, med citationstecken), där glada rejvare jagades och fördes ut i skogen för visitering. De flesta var dessutom ostraffade. Det här är ingen slump: valet att fokusera på just techno är ett politiskt val, om än grundat i missförstånd och felprioriteringar. I Nederländerna och Storbritannien erbjuds i stället besökare att testa sina droger på plats, för att kunna sålla bort farliga piller och ha bättre koll på dosering. Det är en annan strategi för att garantera besökarnas säkerhet och upplevelse, men känns väldigt avlägset i ett land som Sverige.

Vad blir då följderna av att Into the Factory inte blir av? Music Goes Further har redan sagt att de inte kommer försöka med fler festivaler i Sverige. Det är helt enkelt inte värt det. Trots att scenen fullkomligt exploderat med raves och open-airs land och rike runt, kommer den nu söka sig djupare under jord eller längre ut i skogen. Driftiga och kunniga arrangörer flyttar utomlands och den enda konkreta konsekvensen är att Sverige nu blir kulturfattigare. Technon kommer givetvis att leva vidare, bortom spanande blickar och manande handgester. Politiker och polisens kombinerade ovilja och oförståelse har på ett effektivt sätt punkterat en sprudlande, spännande och alternativ kulturyttring på uppsving, där samarbetsviljan med myndigheter varit större än någonsin tidigare. Det här är ett beslut som inte har några vinnare.

Läs gärna våra reportage från Into the Valley 2016 och 2015.