Invasionen – Saker jag sagt till natten

Invasionen – Saker jag sagt till natten

Betyg: 9/10

Första gången jag lyssnade på Saker som jag sagt till natten vandrade jag passande nog genom natten enbart med stjärnorna och de tomma gatorna som sällskap. Och kan man tänka sig ett bättre ackompanjemang till den dansande kondensen som lämnar ens lungor än ett intro med bombastiska bastoner och slingor som flörtar med en svunnen tid? Hela skivan genomsyras av en stark känsla av postpunk när den var som bäst. Och Invasionen genomför detta med bravur utan att det låter varesig konstlat eller malplacerat.

Det tidigare The Lost Patrol Band med den smått legendariska Dennis Lyxzén i spetsen vände för några år sedan på klacken och började skriva låtar på svenska under namnet Invasionen.  Saker som jag sagt till natten är den andra fullängdaren i ordningen för bandet från Norr i sin nya kostym och skiljer sig ganska mycket från den första skivan Hela världen brinner.  När man tänker efter så är Saker som jag sagt till natten en naturlig evolution från det första albumet. För när Hela världen brinner visar en smutsigare och punkigare sida av Umeborna så blommar det senaste alstret ut i influenser från åttiotalet med ett renare sound och mer melodiösa tongångar.

Med texterna på svenska så blir det mer äkta, mer genomtänkt och helt enkelt mycket bättre. För var gång man lyssnar genom plattan så avtäcks alltid nya bevis på herr Lyxzéns talang som textskrivare. Jag har svårt att dölja min eufori när Dennis rötter tvingar sig fram genom det filter av rikssvensk despoti och förtryck som tyvärr är för vanligt bland band som sjunger på svenska. För det är när den västerbottniska dialekten träder fram som allting faller på plats. Mer äkta än så blir det inte. Ett starkt exempel på detta är låten Norrsken som är en melankolisk hyllning till den stad som killarna kallar för hem.

De starkaste och mest utmärkande låtarna på skivan är Arvegods, låten som allt börjar med och som även återfinns på EP:n med samma namn som släpptes tidigare i år. Hela låten är ett förbannat snyggt långfinger till etablissemanget. Låten Sanningsenligt (Sant, sant, sant) är också en förbannat stark aktör med insatser från rytmsektionen som får mig att vilja snöra på mig ett par Doc Martens och kängdansa genom natten till White Light, White Heat, White Trash.

”Ni undrar varför jag hatar er och skriver sån här skit” skanderar Lyxzén i öppningsspåret Arvegods. Jag hatar då verkligen inte Invasionen och vi snackar absolut inte om någon skit när vi kommer till Saker som jag sagt till natten.