Invasionen ute i kylan

Invasionen

Siestafestivalen

Betyg: 7/10

Ännu en gång visar Siesta prov på undermålig planering och ett bristande omdöme.
Invasionen kliver in på Playa!, den näst minsta scenen, klockan 01:00 på festivalens sista dag. Lars Winnerbäck har precis spelat och publiken väljer campingen och ölen för att dämpa svinkylan istället för att se det västerbottniska undret.

De få som faktiskt hittade dit står och huttrar och till en början är stämningen så stel att kvinnan med kaffetunnan på ryggen finner det vara en bra idé att gå fram till staketet och kränga dåligt kaffe.
Hela situationen är så enormt tragisk att det gör ont i mig. Dennis Lyxén ilade, tydligen inte helt utan komplikationer, från Primavera för att framträda här och han möts av ett, i dubbel bemärkelse, kyligt mottagande.
Det blir dock bättre under spelningens andra hälft, folk börjar röra på sig och visa lite uppskattning. Detta får Lyxén att tända till och stelheten som han påvisade i början är som bortblåst och vi bjuds på en show av rang. Punkig magi skapas när Lyxén spexar med gitarren och röjer runt på scenen som bara han kan.
Det är uteslutande låtar från Saker jag sagt till natten som spelas och jag står ömsom trollbunden, ömsom skrålandes. Jag önskar att det aldrig ska sluta.

Om man bortser  från den stapplande inledningen av spelningen så har Invasionen bevisat en gång för alla att de är precis så bra live som man hade kunnat förvänta sig och detta trots att publiken svek.