Is Tropical: ”Som en sjukdom. Man vill inte ha det.”

Vägen från hemlösthet till att turnera världen runt behöver inte vara lång. Det är IS TROPICAL ett levande bevis på. Mystiken har varit stor kring de maskerade husockupanterna från London, men när jag träffar dem i ett litet rum bredvid scenen på Debaser Slussen är svaren avklädda och skämten lättsamma.

Det var ett tag sen ni spelade i Stockholm senast. Hur länge har ni varit på turné nu?
”Ungefär tre månader har vi kört nu”, säger Simon som spelar synth, gitarr, bas och sjunger. ”Vi var på en turné i Storbritannien först, och när den var slut var vi lite i Frankrike och i USA. Nu är vi nästan klara i Europa. Det här är på sätt och vis vårt sista gig. Efter den här flyger vi hem till England ett tag, sen åker vi och spelar i en gång i Barcelona.” ”Jag flyger inte”, inflikar Dominic, som är trummis. ”Jag får köra hem till England medan de andra flyger. Bilen måste ju tillbaka på något sätt…”

Det blir mycket resande fram och tillbaka alltså?
Gary, som spelar samma instrument som Simon, säger: ”Ja, till slut tar alla rena kläder slut och man vill bara åka hem. Det tar på krafterna att aldrig kunna slå sig ner. Vi reste från England till Mexico City, San Francisco, Los Angeles och New York på fyra dagar. Vi åkte torsdag morgon och kom hem på måndag eftermiddag. Senast vi spelade i Stockholm kom vi hit, packade upp, spelade och reste vidare. Så det kan vara rätt stressigt. Det är trevligt när man har tillräckligt med tid att hinna köpa ett vykort i alla fall.”

Jag läste att ni var ”squatters” förut. Var det så ni träffades när ni startade bandet?
”Vi gick i samma skola i London”, säger Simon och pekar på Gary. ”Vi bodde i ett obebott hus tillsammans (i en squat) ett tag. Det blev kallt om vintern, så vi skapade musik för att hålla oss varma. Vid den tiden hade vi inga intentioner eller planer på att släppa något av det vi gjorde, utan det var bara en kul grej att göra. När vi kände att vi hade tillräckligt med bra grejer började vi spela på små klubbar i London. Saker visade sig gå bra, och här är vi, i Sverige!”

Ni verkar ha väldigt kul när ni är med varandra och det är väldigt många som undrar hur ni är som band. Om ni fick beskriva IS TROPICAL med ett ord var, vad skulle det vara?
”Hmm, jag säger nog ’smittsamt’”, säger Gary. ”Som en sjukdom. Man vill inte ha det.” Bandet skrattar. “Jag tycker bara ’gäng’”, säger Dominic. ”För var vi än åker har vi med oss en grupp personer som vi känner och de är vårt gäng.” ”Contagious Pop Gang är inte ett dumt namn på ett band faktiskt…” inflikar Simon.

Videon till The Greeks är underbar. Hur kom ni på att ni ville göra en så speciell video?
”Vi kände till ett gäng från Paris som heter Megaforce som gör fantastiska musikvideos”, berättar Simon. ”Kolla på deras tidigare videos. De är alla grymma. Vi ville verkligen att de skulle göra vår musikvideo, men vi hade en ganska liten budget att utgå ifrån. Efter att tag fick vi reda på att de arbetade med några animerare, så de lät animerarna göra ett kort klipp till oss. Klippet innehöll en kille som sköt en tant på låtsas och det kom en massa animerat blod. Vi tyckte det var så jäkla grymt, så vi lät dem göra videon.” ”Vi ville inte göra någon tråkig svartvit musikvideo med oss gående längs vattnet i Camden”, förklarar Dominic. ”Det här känns roligare, eftersom det är så mycket fantasi i den. ”

När jag påpekar att den innehåller tioåriga pojkar som producerar knark så skrattar de och säger att de har fått lite kritik för det. Dominic säger att det var någon kristen hemsida som påstod att videon skulle göra många småbarn korrupta. Den vann faktiskt två priser på UK Music Video Award, bästa animation och bästa indierockvideo. ”Alltså kan inte så många ha tagit illa upp”, inflikar Gary.

Ni har ett väldigt speciellt sound, men ni måste ju ha några influenser från andra band?
“Det är svårt att ha ett helt unikt sound. Många som gör till exempel elektronisk musik håller sig liksom till ett visst sound för att locka en viss publik. Vi försöker bara skriva låtar som gör oss glada”, berättar Dominic.”Vi har liksom tagit bra delar av olika genrer och band för att skapa ett slags sound som känns som ett eget”, förklarar Gary.

När jag frågar dem om var de kommer befinna sig om fem år får jag lite olika svar från bandet. Dominic gissar att han förmodligen kommer att finnas i IRS skattejournaler. Han skrev nämligen under lite skattepapper häromdagen. Gary påstår att han kommer att gömma sig på Caymanöarna i Karibien. Simon är den enda som jag får ett vettigt svar ur. Han säger att de förhoppningsvis kommer att arbeta att på ett nytt album. Fast de tänker inte vara lika sega som Axl Rose var med att skriva Chinese Democracy. Förhoppningsvis kommer de att börja skriva nytt material ganska omgående efter att turnerandet är avslutat.

Har ni några speciella ritualer innan ni går upp på scen och möter publiken?
”Faktiskt inte.”, konstaterar Simon. Han jämför med andra band som kör gruppkramar eller händerna i mitten och skriker lite. ”Vi sitter nog mest backstage och kollar massa Youtubeklipp, tills vi märker ’jäklar, vi måste upp på scen’ och får det stressigt med att sätta på maskerna. Så jag antar att Youtube och maskeringen är våra ritualer.”

På tal om det, varför har ni egentligen maskering för munnen? Ni ser väldigt mystiska ut. Jag kände knappt igen er när ni soundcheckade innan intervjun utan era bandanas.
”Vi gillar väl hela mystiken och imagen kring det. Tänk dig att du ser en bild på en person som har målat på ett tåg. Visst skulle det se mycket coolare ut om han hade en mask som täcker munnen?!”, säger Simon.” ”Det är också ganska skönt att inte bli igenkänd av så många människor innan och efter spelningen. Då kan man hänga ute i lokalen”, förklarar Gary. ”Det sista skulle väl vara att det är lättare att fokusera på att spela rätt i stället för att oroa sig för hur man ser ut när man lirar koncentrerat. Jag vet att jag gör konstiga miner när jag spelar trummor”, säger Dominic och visar några fina exempel. ”Jag försöker skona publiken från det.”

En sista fråga innan ni går och äter; vilken låt är roligast att spela live?
”Den som vi gör minst misstag på”, svarar Dominic snabbt. Gary förklarar att han föredrar att lira de låtar med mycket bas i. ”Det brukar bli bäst drag då”. ”Dem som jag får spela mycket gitarr i skulle jag säga”, kontrar Simon med.

Det låter som att Tan Man är en eventuell favorit…
”Ja, det är definitivt en av dem som är roligast att spela”, säger Simon innan bandet reser på sig för att ta mat.